söndag 5 juli 2015

Sommarläsning du inte får missa: Samtal med en cirkusprinsessa i Lomma

En gång i tiden slog cirkusarna upp sitt tält med djurstallar på Fladängen i Lomma. I dag finns där en stor nybyggd skola. 
Då på den tiden det begav sig, tog jag en tur ner till Cirkus Rhodin som besökte byn. 
Det var en underbar vårdag med klarblå himmel. Cirkusen vilade ut efter lunchen. Allt var fridsamt. 
Bakom en husvagn satt den berömda cirkusprinsessan, Diana Rhodin, och spanade in elefanten Micki, 27 år gammal. Precis där mitt barnbarn, Alva, i dag sitter och pluggar i skolan. (texten fortsätter efter bilden)
”Är han snäll?” frågade jag lite försynt, blyg som jag är. 
”En dam, en koooo,” fräste Diana Rhodin åt mig,och viftade med elefantpiskan. Cirkusprinsessan var inte på sitt allra bästa humör. 
Diana fick sågspånsdoften med modersmjölken. Vi hade vant oss se henne i tjusiga plymer, trumvirvlar och applåder. 
Ansågs tillhöra världseliten på häst-och elefantdressyr. Nu verkade Diana Rhodin, mest uppgiven, trött och desillusionerad, nästan fly förbannad över livet, sågspån, hästar och idioter som frågar om allt. 
Det är inte roligt längre. 
”Myndigheterna," snäste hon. "De är inte riktigt kloka. Man borde koppla in en advokat.” 
Jag förstod genast. 
Alla attacker om djurhållningen tär på de finstämda cirkusnerverna. 
”Advokater är dyra pjäser. De gör sig knappast i en cirkusföreställning, ” försöker jag lustigt. Tina upp prinsessan.
”Urrjaaa,” får hon ur sig. 
”Det är inte lätt att ha cirkus i Sverige? ”
"Ja, ja, fy fan.” 
Jag tittar på Micki som strövar runt och snablar på allt. 
”MICKI," skriker Diana plötsligt. 
"GE FAN I STÄNGERNA! Hon vill riva skiten. LÅT BLI!” 
”Micki som varit med så länge, kan väl sina nummer?” Ja, vad frågar man en sur cirkusprinsessa om? 
”Pyttsan, man får för fan öva in nya till varje säsong.” 
Diana ler hånfullt. 
Jag känner mig som en dumstrut till clown och slänger in en bedövande fråga.
 ”Det finns inte mycket till cirkusar kvar i Sverige?” 
Tystnad. 
”Nä," svarade hon till slut knappt hörbart. -
"Väldigt mycket vovvar, bondkatter och ponnys," fortsatte jag med tvekan
Tänkte på förbudet mot tigrar, lejon och schimpanser som lantbruksstyrelsen slog till med 1963. Det blev nästan ett dödlig skott som släckte ner cirkuskonsten i Sverige till sparlåga. En dyster utveckling för alla cirkusälskare.
Jag tittade på denna slitna unika cirkuskvinna: den sista av sin sort.
Inte ens en suck till svar.
Har hon egentligen registrerat att jag står här?
"Hur många platser ska ni besöka i sommar.", frågade jag nästan osynlig.
”Över 100.” 
En lång tystnad uppstod. 
Nya frågor. 
Ny tystnad. 
En bit bort kommer någon och bär på något. Det görs i ordning inför kvällens föreställning. Mycket att sköta. 
”MICKI! VAD FAN SA JAG? LÅT BLI! Hon ska då på allt.” 
”Ja, tack då för pratstunden," avrundade jag knappt hörbart.
Inget svar.
Jag drar mig undan. 
Diana Rhodin, cirkusprinsessornas cirkusprinsessa, noterade inte ens mitt avsked.
Det ska fan själv vara en cirkusprinsessa.
Skicka en kommentar