torsdag 16 april 2015

Jesusknäpparens återkomst

Ett ovanligt stillsamt instrument; den lilla Levin-gitarren som erövrade Frälsningsarmén under några årtionde första hälften av 1900-talet. 
Alla på ”frälsis” knäppte på en Levin-gitarr. Där av namnet; Jesusknäpparen. 
På löpet är det min son Johan som letat fram min mormors Jesusknäppare från anno dazumal. Fast ska sanningen fram är den i uselt skick; minst en spricka, stenhårda stålsträngar som aldrig bytts ut och stallet på vift. 
För en tid sedan såg jag en intressant dokumentär på TV om gitarrtillverkaren Levin som gick i konkurs 1982. 
(texten fortsätter efter bilden här nedanför)
Jag fick en tår i ögat. Det var inte bara mormors Jesusknäppare som säckat samman. 
Min egen ”Levin-gura” med nylonsträngar som jag fick 1959 eller så, var i ännu sämre skick. 
Totalt sönderspelad. Har fått lappat samman den.
Jag lirade mycket gitarr fram till början av 1980-talet. Sedan tvärt slut. 
Fråga mig inte varför. 
Om jag nu på väg in i ålderdomen skulle ta upp spelandet igen? 
Man kanske t o m behöver en någorlunda fräsch Jesusknäppare i färden upp till vår Herre Skapare. 
För att få ordning på gitarrerna krävs det en gitarrernas arkeolog. Så jag bestämde mig för att ge mig ut i världen och leta upp denna sällsynta instrumentmakare. 
Vi får se hur det går. 
Knäpp på er. 
FOTNOT. Inte ens Google klarade av att förklara vad Jesusknäpparen var/är för något. Nu vet ni.
Skicka en kommentar