måndag 23 februari 2015

Bengt-ett mycket personligt blogginlägg

Nej, det här ska inte handla om långa bollar på Bengt. Utan om den hemska sjukdomen ALS. 
Bengt drabbades i början av 1990-talet och var en nära anhörig till mig. 
I ungdomen var Bengt en mycket lovande fotbollsspelare, i nuvarande div II. 
Det blev tyvärr en kort karriär. 
Annat kom emellan. 
I stället blev Bengt en framgångsrik säljare hos en av världens största däcktillverkare. Han flängde land och rike runt. 
Tills en dag då Bengts tunga inte riktigt ville hänga med. Det satt också något i halsen. 
Rätt snart kunde Bengt inte prata. Han fick kommunicera med omgivningen med att skriva lappar. Bengt hade fått den då helt okända sjukdomen ALS som ofelbart leder till en djävulsk död. 
Jag hade då aldrig hört talas om ALS. 
Vad fan var det här? (texten fortsätter efter bilderna)
Vid nattens Oscarsgala fick, Eddie Redmayne, en Oscar för bästa manliga skådespelare i filmen, "The Theory of Everything". 
Eddie spelar superforskaren och geniet, Stephen Hawking, som har ALS men obegripligt nog lever. 
En gåta även för världens läkarkår. 
Bengt fyllde 50 år 1994, sedan förtvinade han bort och dog. Läkarna stod handfallna inför sjukdomen. Det fanns och finns inget botemedel mot den hemska sjukdomen. 
Bengt och jag höll kontakten in i det sista. 
På den tiden fanns inte mail, så vi faxade till varandra. 
Jag fick ingående rapporter från Bengt hur den helvetiska sjukdomen, bit för bit, bröt ner honom. Stängde ute Bengt från omvärlden. 
Han förvandlades till slut, till en grönsak, men fortsatte med stor möda och knacka ner sina fax till mig. 
Till slut handlade vår korrespondens nästan enbart om att möta döden. I detalj redogjorde han för mig hur sjukdomen åt upp honom inifrån. Jag grät och läste, grät och läste. Det var fasansfullt.  
Jag försökte hjälpa till på mitt lilla vis. Kontaktade mina vänner i USA, duktiga amerikanska läkare, men nej. ALS var och är lika med döden. "Möjligen om 20-30 år har man knäckt gåtan", sa man till mig.
Jag tänkte att en dag skulle jag skriva om Bengts fruktansvärda dödskamp. 
När jag nu letar fram det rikliga faxmaterialet är allting blankt. All text har under de senaste 20 åren helt bleknat bort. 
Sorgligt men sant. 
Jag saknar honom mycket. Han var en god kamrat och nära vän. 
Jag skänker Bengt en Oscar i himlen.

Inga kommentarer: