måndag 5 januari 2015

Hönstjuvens skor

En dag för många år sedan kom min mamma hem till oss. Hon var alltid i full elegans som grevinnan av Luxemburg. 
Med sig hade hon en papperskasse som det stod B/W på, så då förstår ni att det måste varit på Olof Palmes tid. 
Ur pappkassen fiskade hon upp ett par riktigt flotta skor. Finskor som man sa förr i tiden. Nyputsade. Glänste av svart Boston. 
 ”Det här är Alfreds tjusiga skor. Ja, som du vet dog Alfred hastigt. Hjärtat. Hur det nu var med den saken, så efterlämnade han ett testamente.” 
”Jaha”, svarade jag förvirrat. 
”I testamentet skrev han att skorna skulle tillfalla dig. Du är den enda person Alfred visste skulle kunna bära upp hans 48:or, på ett sådant vis som endast ett par skor i storlek 48 kan bäras upp.” 
”Nämen då?” 
Något annat svar fanns inte till hands just vid detta ömma tillfälle. 
Jag tog skorna. 
Vände och vred på de välputsade försiktigt. 
Sulan såg faktiskt fräsch ut. 
Av Aristokrat.
Det här var alltså hönstjuvens finskor nr 48 jag stod och studerade ingående. 
Alfred växte upp på Backarna i Malmö. Det var precis så fattigt som det blir när mannen i huset lägger all sin tid och kraft och den magra lönen i byggsvängen på brännvin. 
Alfred växte alltså upp under knapra förhållanden. 
Det skulle däremot visa sig att han hade s k gröna fingrar. Han fick det mesta att blomma omkring sig. 
Alfred blev som vuxen en efterfrågad trädgårdsarbetare. 
En dag träffade han Elvira på Valencia, ett på sin tid populärt danshak i Malmö.
Elvira var ett stycke rejält fruntimmer som övertagit föräldrahemmet, efter de lämnat jordelivet. 
Snart nog flyttade Alfred in. 
Kärleken blommade. 
Snart blommade också den väldigt nedgångna trädgården. (texten fortsätter efter bilden)
Även hönshuset fick sig ett lyft samt nya kacklande gäster. Höns av märket leghorn blandades upp av mer exotiska hönor samt en ståtlig tupp som påminde om en djungeltupp från Ceylon (numera Sri Lanka). 
En ny inkomstkälla såg dagens ljus. 
Elvira drygade ut inkomsten genom att servera på de skånska gårdarnas storslagna gillen. Maten som det blev rikligt över av, tog Elvira med sig hem. 
I det pråliga hemmet arrangerade hon själv storslagna gillen på matresterna. Det var till dessa tillställningar som Alfred beställde sina finskor nr 48 med Aristokratsulor. 
En kulen höstdag knackade emellertid polisen på dörren. Alfred fick så vackert följa med och låstes för en längre tid in på Malmö fängelse. 
Det visade sig nämligen att Alfred var den sedan länge efterspanade hönstjuven som stulit höns från när och fjärran, t o m bortåt Klostersågen. 
Nu stod jag där plötsligt alltså med hönstjuvens finskor i min famn. 
Jag ställde dojorna nr 48 med Aristokratsulorna i bokhyllan.
Frid över hönstjuvens minne.
Bilderna på skorna med Aristokratsulor är äkta vara, så det så. 
Skicka en kommentar