lördag 24 januari 2015

Empty Room

När vackra Sanna Nielsen sjöng om Empty Room, handlade balladen om sorg, saknad och olycklig kärlek. 
När jag drabbades av det tomma rummet, handlade det varken om det ena eller det andra. Det blev inte ens en ballad, utan endast ett Empty Room. 
Kort och gott ingenting. 
Jag åkte på en trippel sjukdom; 
en vanlig sketen förkylning som i sin tur gav mig en inflammatorisk astmatisk bronkit med febertoppar över 39 graders hetta som i sin tur utlöste mitt hjärtflimmer. 
Det är som andas genom ett sugrör. 
Djävulens påfund. 
Full insats av en tuff hjärtmedicin som gjorde resten. Sänka den lilla spillra av en människa som fanns kvar. 
Rockbäck förvandlades till ett Empty Room, utan sång av Sanna Nielsen. 
Jag orkade inte ens tala med omvärlden. 
Bloggen gick i stå. 
Kampen har pågått i tio dagar. 
Läkare har besökts akut. 
Läkare som ringt mig nästan på varje dag. 
Hjälp med andningen. Hjälp med vad som helst. 
Hjälplös. 
Hosta. 
Slem upp över öronen. Segt som ett kar med tuggummiblandning. 
Då sprack också en tand. 
Hustrun gav järnet, så även hon var på väg trilla in i röran. Till slut låg även hon där i mitt tomma rum. 
Vi tittade på varandra och log; vi har varit med om hårda saker förr. 
Då såg vi ett ljus i rummet. 
Det var livets ljus. 
Vandringen tillbaka har börjat. Inte alls någon rusning, utan i stilla mak. 
Det blir nog bättre i nästa vecka.
Skicka en kommentar