tisdag 30 december 2014

Nyårslöfte; överleva 2015

Det låter nästan pretentiöst med ett sådant nyårslöfte. 
Det mest vanliga nyårslöften är den mer mjuka stilen; sluta röka, banta, börja träna, dra ner på fredagsgroggen, sluta med godis, tugga grönsaker, lägga ner casinospelandet på nätet, läsa en bok, lära sig mandarin, sluta med jordnötter osv osv. 
Det finns bara ett stort problem med alla nyårslöften; de spricker. 
Inget varar nämligen för evinnerliga tider.
Det är just på denna ömma punkt, jag får ett problem. 
Mitt nyårslöfte för 2015 om att överleva, får inte bli till en sagostund; minsta spricka i kristallen och jag kan hälsa hem, säga farväl till nära och kära, vandra vidare till de sälla jaktmarkerna. 
Mitt nyårslöfte låter naturligtvis förmätet, men är på blodigt allvar. 
Det är inget skämt. Även om jag, trots det, kan skämta om det.
Se bara hur det gick åren, 2013 och 2014. 
Det är faktiskt rena rama turen att jag överlevde. 
2013 i februari. 
På väg ut till bilen föll jag plötsligt rak lång baklänges och slog huvudet i en stentrappa. Trappan höll. Det gick däremot ett ytligt hål i min bakskalle. Ambulans. Kraftig hjärnskakning. 
Det var allt. Konstigt nog inga inre blödningar, trots jag knaprar blodförtunnande medicin (waran). 
2014 i april. 
Föll åter rak lång. Landade handlöst på sidan med huvudet i asfalten. Skulle parkera bilen i garaget. Ambulans. 
Denna gången blev det allvarliga inre blödningar. 
I livsviktiga organ. 
Utom i huvudet. 
Märkligt nog. 
Visst trasig och blodvite i ansiktet, men ändå levande på en tunn livstråd. 
Veckor på sjukhuset. Fortfarande inte återställd. 
Ytterst nära få höra himlens vackra klockspel. 
För andra året i rad.
”Tur”, sa läkarna 2013. 
”Vansinnig tur”, sa läkarna 2014. 
Varför jag plötsligt handlöst faller samman? 
Svar:
En svårartad neurologisk skada efter en cancersjukdom under 1990-talet. Den gången hade jag också, ”En vansinnig tur”, som inte fick spela harpa bland molnen. 
Med tanke på min bakgrund, förstår ni bättre mitt nyårslöfte 2015. 
ÖVERLEVA! 
Jag har valt behålla en ödmjuk och finstämd respekt inför det nya året. Aldrig slarva med mina hjälpmedel-se där, ännu ett nyårslöfte. 
Kramar kärleksfullt min familj. 
Kramar kärleksfullt hustrus hand, Anna-Lena som alltid finns där; ett sagofe som Disneys Tingeling. 
Ni andra får gärna hålla tummarna.
För övrigt önskar jag alla bloggläsare ett riktigt GOTT NYTT ÅR! 
Vi syns på andra sidan av 2015. 
Till dess; lev väl! 
Calle Rockbäck
Skicka en kommentar