tisdag 7 oktober 2014

Tråkig

I dag känner jag mig tråkig. 
Jättetråkig. 
Rent ut av väldigt dyster också. 
Det är en sådan dag. En för mig väldig ovanlig dag. 
Jag har ingen erfarenhet av att vara tråkig. Egentligen vet jag inte hur det går till, så jag känner efter och känner mig dyster över resultatet. 
För jag känner ingenting. 
Egentligen. 
Endast en stor tappad sug över livets förgänglighet. 
SWITCH...skulle man kunna säga. 
Jag försökte tidigare i dag skriva något roligt, men det blev bara sååå...tråkigt. 
Man kanske skulle försöka skriva en pjäs som heter Tråkig och sätts upp på Dramatens Lilla scen.
Rekvisitan enkel. 
Endast en gungstol. Sliten av all tråkighet. 
En styck skådespelare. Drabbad av anorexia. Fylld med en fantasilös text. Pjäsen framförs under två timmar med ett glädjelöst ansiktsuttryck. 
”Den uppsättningen var det inget att skratta åt. En väldigt tråkig pjäs som kunde fyllt sitt behov. Om det nu funnits något budskap att förmedla. Jag hade rekord i tråkighet. Publiken borde begärt pengarna tillbaka och gått hem. Usch, så tråkig uppsättning”, skriver den berömde teaterrecensenten i rikets största morgontidning. 
Kulturnyheterna i TV1 rycker ut. 
Rycker upp pjäsen. 
En lätt grånad dam berättar dystert för TV-tittarna, ”att hon aldrig haft en sådan stark tråkig upplevelse, så man blir nästan sprudlande glad av allt underbart som är så gränslöst händelsefattigt. Det här är tråkigt på riktigt. Betagande”. 
Alltid något, men en tråkig dag är det. 
Det regnar visst ute också.
FOTNOT. När hustrun såg bilderna på löpsedeln sa hon: 
"Herre Gud, så tråkig du ser ut. Är du 97 år"?
Skicka en kommentar