tisdag 28 oktober 2014

Puff satte Piff på pensionärslivet

Barnbarnen utrustade farfar med 3d-glasögon. Påminde om en knarkbaron i Marseilles tyngre kvarter. 
Det skulle visas en Piff och Puff-film. Nej, det var inte om Juholt och Löfven det skulle handlar om. Utan en Disney. 
På riktigt. 
En helt vanlig förmiddag en tisdag i oktober. 
Ute sken solen. 
Tala om mys. 
I bland har det sina ljusa sidor att vara pensionär. 
Barnbarnen var också mycket noga med 3D-glasögon. Rumsperspektivet förändras och det blir kuligare och titta. Märkvärdigt värre. Svårt för en åldring att begripa sig på.
Visst minns man barndomens Piff och Puff. Mest från serietidningen Kalle Anka. 
Tecknad Disneyfilm på stenåldern var exklusivt. 
Om de två skojsiga jordekorrarna råkade dyka upp på en fladdrig filmduk, tjöt vi barn rätt ut av förtjusning. 
I dag tjuter farfar inte. 
Mest problem med de märkliga glasögonen. 
Inget i rummet blev varken längre, bredare eller djupare. 
”FARFAR,” tjoade plötsligt ett av barnbarnen. 
”Ser du olika på höger och vänster öga?” 
”Nä, det är samma. Hur jag än stirrar.” 
”Då är det ingen 3d-film. Vi ser Tom och Jerry i stället.” 
Då gjorde vi det. 
Hör ni ett muller ute, så är det farfar som fortfarande skrattar. 
Finns det något bättre än tisdagsmys?
Pensionärsliv med spets. 
Skicka en kommentar