fredag 22 augusti 2014

Svensk akutsjukvård högeffektiv-utan patienter

Det var en helt vanlig grå vardags morgon i förra veckan. Då ringde plötsligt telefonen. 
”Jag har ordnat en akutremiss till röntgen och akuten. Du kan hämta den i receptionen”. 
Det var min husläkare på Vårdcentralen. Han ville skicka mig till akuten. 
Nu. Med. En. Gång. 
Akuten i Lund, av alla ställen. 
”Jaha, där rök denna dag”, tänkte jag, för det vet väl alla hur illa ställt det är med landets akutmottagningar: överbefolkade med hostiga, snuviga, och benlösa patienter. Sjuklingar som ligger på längden och tvären i en aldrig sinande kö. 
63 500 patienter söker sig årligen till akutmottagningen i Lund. 
Jag med mitt finger skulle få vänta. Låg-låg, prioriterad.
Tolv timmar. 
Minst. 
Men tänk så fel jag hade. 
Ett mirakel. 
Där fanns nämligen ingenting. Inte ens minsta snuva. Tomt på folk. Jag med mitt sjuka finger var helt ensam. 
”Har alla sjuklingar avlidet”, tänkte jag i mitt förvirrade tillstånd. 
Den stunden var akuten i Lund min egen akut. 
Jag blev både röntgad och fick träffa läkaren med blixtens hastighet. Det fanns inte ens minsta lilla tid över, för att öppna den medhavda utgåvan av dagens Kvällsposten.
Så visst händer det märkliga saker här i livet. Svensk akutsjukvård är högeffektiv. Utan patienter, vill säga.
I bland ska man dra en vinstlott.
En annan gång ska jag berätta om hur det är att komma till akuten med ambulans. Då pratar vi plötsligt om motorväg rakt in i hela härligheten.
Skicka en kommentar