Pia Sundhage missade nyckeln till framgång

En av spelarna i det svenska EM-laget är jag speciellt förtjust i, nämligen Kosovare Asllani, 23 år. 
Hon har en underbar teknik. Något av en oslipad diamant som kunde bli den nyckel som låste upp de tyska försvarsspelet. 
I stället fick Asllani tjurrusa framåt tillsammans med Antonia Göransson, Lotta Schelin och den utomordentligt duktiga högeryttern, Josefin Öqvist. Det här upprepades under hela matchen. 
”Framåt”, manade Sundhage och viftade med nävarna. 
Därmed missade Pia Sundhage att använda sig av nyckeln till framgång som kunde gett Sverige ett lag i finalen den 28 juli på Friends Arena. Pia borde använt sig av Asllanis underbara teknik som släpande forward. 
En kvinnornas Gunnar Gren som kunde servera Göransson, Schelin och Öqvist underbara bollar. Genomskärare, smörpassningar (minns också Jonas Thern), som öppnade upp det tyska försvaret. 
I stället kom denna underbara tekniska spelare helt bort och sprang som hon jagade råbockar i ödemarken. Pia Sundhage valde i stället Caroline Seger i servitrisens roll. 
Det gick inte alls. 
Innermittfältaren gjorde ett utmärkt jobb, men sjönk alldeles för lång tillbaka. Hon SKA bara äga mittfältet. 
Här finns också en helt avgörande brist. Caroline Seger äger inte på långa vägar Asllanis tekniska fötter. Det blev alldeles på tok för många chansbollar, för musketörerna längst fram att jaga på. 
Tyvärr Pia Sundhage. 
Du missade använda nyckeln som kunde blivit en Guldnyckel. Därför förlorade Sverige semifinalen mot Tyskland med 1-0. En helt onödig förlust. 
Nu ska jag läsa Mats Olsson krönika i Expressen. Han kråmar sig alltid inför damlaget i fotboll. 
Varför det?