måndag 1 juli 2013

Gravstenens resa in i forskarvärlden

I bland vet man inte hur en resa slutar. För min egen del hamnade jag bland 44 000 hyllmeter pappershandlingar, 162 800 kartor och ritningar, 210 000 fotografier, mikrofilm, spelfilm och videoband. Därtill kommer brukskopior av mikrofilm i form av ca 520 000 mikrokort med kyrko-och domstolsarkivalier. 
Landsarkivet i Lund. 
I ett dammig nötskal. 
Allt detta tack vare en gravsten på Lomma kyrkogård. 
Jakten på sjuksköterskan Sofia Olsson historia som avled den 5 december 1934, har alltså trissats upp.
Det här är Solveig. Hon är historiker och arbetar på landsarkivet i Lund. 
Solveig är alltså expert på att hitta ut och in i det enorma materialet. 
Solveig blev min räddning. Annars hade man fått gå skallgång efter mig. 
”Vilse i landsarkivet”. 
Min första erfarenhet är från 1970-talet. Vadstena landsarkiv. Inrymt i själva slottet. Magnifikt.
På den tiden var det en blyartsgrå farbror i svart blanksliten rock som utan minsta leende grymtade fram handlingarna man sökte.
I dag är också det mesta datoriserat. Vilket inte gör saker och ting så mycket enklare för en amatör. Det är här Solveig kommer in i handlingen. 
Visserligen hade hon fullt upp, men förbarmade sig över mitt bekymrade anlete. 
”Den pärmen hit, den pärmen dit och datorsökning här.” 
Plötsligt fick jag ett nummer av Solveig-ja, fatta mig rätt nu-och siamo pronti. 
Klart! 
En stund senare låg den väldiga pärmen med bouppteckningarna framdukad i forskarsalen med ett par ihop rullade vita handskar. 
Hittade jag då sjuksköterskan Anna Sofia Olssons bouppteckning? 
Ja, det gjorde jag. 
En rysare. 
Mer om den en annan gång. 
Tänk vad man kan hitta på om en gammal gravsten. 
Tack för hjälpen, Solveig.
 
Läs mer om gravstenen. Klicka HÄR!
Skicka en kommentar