lördag 6 april 2013

Tillplattade memoarer

Han kom som ett yrväder med ett Höganäskrus om sin hals, eller hur det nu var Strindberg skrev. 
Men jag kom inte alls som ett yrväder. Och i mitt Höganäskrus hemma fanns det lingonsylt i. Däremot skulle jag bra gärna ägt den sturskhet som Strindberg gav Carlsson. 
I stället var det en osäker yngling som klev in på Brunnsvik Folkhögskola för snart 50 år sedan. Jag var på den tiden ordförande i elevkåren på Skurups Folkhögskola. Det var som sådan potentat jag var kallad till socialdemokraternas eget laboratorium för blivande ministrar, toppar inom LO och andra höjdare på samhällsstegen. Vissa blev t o m diktare som Dan Andersson. 
Jag hade varit med och dragit i gång något som skulle bli Folkhögskolornas Elevförbund. Nu skulle frågan vändas och blötas på Brunnsvik Folkhögskola utanför Ludvika vid sjön Väsmans strand. En ungdomlig mottagningskommitté tog emot oss ordförande från hela landet. 
I centrum skolans stora stjärna som strålade av pondus. Han hälsade mig välkommen. Vältalig redan vid handslaget. Jag förminskades omedelbart till ett litet kryp i dalaskogen. 
Ärligt talat visste jag inte riktigt vad jag gett mig in på. 
På Brunnsvik folkhögskola trimmades eleverna i talteknik, debatt och retorik. Här förvandlades arbetargrabbarna, ännu så länge inte så många tjejer, till strömlinjeformade åsiktsmaskiner i socialdemokratins alla möjliga omöjliga partiprogram. Skolan luktade Hjalmar Branting. 
Nu skulle jag alltså vara med och debattera förslaget om bildande av ett elevförbund för hela landet. 
Jag kom och tänka på den här dagen, då jag i går såg Carin Jämtin på S-kongressen hålla sitt tal. Jag såg en rutinerad politiker med slipad talteknik och retorik. Jag kände igen alltsammans. Mindes min tid då Brunnsviks stora unga stjärna gjorde slavsylta av mig. Tillplattad. Jag höll inte alls måttet. En rysare. 
Snart nog blev han ordförande för SSU och mycket, mycket mer. Han kan mycket väl ha hetat Bosse Ringholm. 
Femtio år senare, i alla fall 47, kanske 48, tröstar jag mig med att Carin Jämtin på min tid, fortfarande sög på nappflaskan. 
Jodå, elevförbundet bildades några debatter senare. En annan gång. Då jag forsat vidare i livet, skulle jag t o m få ta en fika med Gunnar Sträng. Och lukta på Tage Erlanders rakvatten. Fast det är en helt annan historia.
Det finns hopp för alla. 
FOTNOT: Brunnsvik Folkhögskola läggs ner i sommar. Det är inte mitt fel.  
Skicka en kommentar