Konsten att göra ingenting

I dag tänkte jag göra ingenting, mer än att finnas till. Det kan vara nog så jobbigt. 
Visserligen skriver jag denna text och gör faktiskt någonting, men egentligen är det ingenting. Jämför med Barack Obama. 
Jämför med Angela Merkel. 
För inte tala om sossebossen Stefan Löfven som har hela S-kongressen vilandes på sina axlar, märkta av svetsloppor. 
Dessa två män och en kvinna gör något alltid. 
När Obama och Merkel gör något tittar hela världen på. 
När Stefan Lövén gör något som ändå ingen ser, har han genast Mats Knutson från Rapport i trynet. 
Jag menar, dessa personer gör någonting. 
Hela tiden. 
Alltid. 
Förutom Stefan Löfven som gör något som ändå ingen ser, mer än Mats Knutson som gör ingenting synligt i Rappytten, och plötsligt verkar det som Stefan L gör någonting mer än ingenting.
Det är det jag menar med, att i dag inte göra någonting alls. 
Hur gör man då, för att göra ingenting? 
Vissa äger en naturlig fallenhet för ämnet. Andra får kämpa, för att låta bli att göra något alls. Pensionärsgalning, hör jag du säger. 
Fel säger jag. 
Det finns få som gör så mycket nästan all vaken tid som pensionärer. 
Många av mina vänner är numera pensionärer. De har aldrig haft så mycket att göra, när de egentligen ska göra ingenting. 
”Begriper inte hur jag hade tid att jobba”, tutar man i mitt öra. 
 Nej, nu skiter jag i det här och gör ingenting.