måndag 7 januari 2013

Elvis-märket. Tidernas souvenir!

Märket är något större än min tumnagel. 
Elvis Presley hade släppt ”King Creole”. 
Tommy Steele hade visat upp sig på en turné i Sverige. 
Rock`n`Roll febern rasade med en våldsam kraft. En omvälvande ungdomskultur fick fäderna att slita sitt hår i förtvivlan. Kyrkan ropade på förbud. Rock`n`Roll var Satans hantverk. Ännu skulle det dröja många år innan Sveriges Radio spelade musiken. 
Året var 1958. (texten fortsätter efter bilden)
Det är jag på bilden. Helt moderiktigt klädd med skinnpaj, slamkrypare, nymodigheten jeans, skolväskan och den absolut viktigaste signalen till omgivningen; Elvis-vågen. Det var så här man skulle se ut. 
Den stora ungdomstidningen hette, ”Bildjournalen”. Det var den som gällde. Ingen annan tidning skrev om tidens nya idoler. Det var också tidningen som startade en omröstning bland läsarna. 
Bäst? 
Tommy eller Elvis? 
Jag skickade in min röst. Elvis Presley, naturligtvis, och som tack fick jag det där lilla märket från Bildjournalen. (texten fortsätter efter bilden)
I dag finns det en uppsjö med Elvis-souvenirer. Folk är som galna. För en tid sedan gav en person 90 000 kronor för en av Elvis spellistor. 
Jag sitter på en souvenir som jag möjligen är ensam om. Märket. Vårdas som det vore guld. 
 Den 8 januari-tisdag- skulle Elvis Presley fylla 78 år. Memphis och Tupelo invaderas av 100 000-tals fans. Festen började redan i lördags. Ingen har MÄRKET. Det har jag. 
I dag har min Elvis-våg slocknat i grått. Skinnpajen utnött. Slamkryparna ett minne blott. Jag ber mitt barnbarn, Gabriel som ska fylla 10 år, ta bilden på mig när jag håller fram märket, sedan berättar jag. 
Han ser förundrad ut. 
Möjligen tidens tand.
Skicka en kommentar