torsdag 24 maj 2012

Loreen till final på lördag!

Skam vore det annars. Efter att ha pressat mig igenom två semifinalpass, består mitt huvud nu av en musikalisk grötsörja. En sak är då säkert. Det är väldigt många kvinnor som vrålar/skriker sig igenom låtarna. De ryska gummorna känns plötsligt som ett reningsbad. Allsång på Skansen med Bosse Larsson som jag hade väldigt svårt för på sin tid. Fast då var jag ung. Det är kanske därför jag nu med ålderns rätt, sitter här med ett musikaliskt gröthuvud och yrar om de ryska gummorna. Andra sidan har jag svårt att se babushkorna vinna rubbet på lördag. Nej, jag håller på Loreen: dels håller jag alltid på Sverige, dels är hennes låt bäst, dels har hon en fantastisk utstrålning. Oslagbar.
Och så har hon marockansk blod i ådrorna. Jag glömmer aldrig när jag åkte taxi i Marocko på 1960-talet. Det här var några år före Rolling Stones under rök och damm, drog ner till landet med sin Rolls Royce. En biltur från London som i dag, inte då, blivit världsberömd. Nåväl, min taxifärd skulle gå till en stad som heter Tetuan. Det var ett äventyr, vill jag lova. Inga vindrutor och en motorhuv som slog upp som en broöppning med jämna mellanrum. Taxin stank också starkt av bensin. Det gjorde inte saken bättre, att chaffisen pratade och skrattade samt kedjerökta hela tiden. Men fram kom vi. Även jag i rök och damm. Jag minns också stadens vattuman. Han knallade runt med en dunk på ryggen och sålde dricksvatten. Jag tackade artigt nej till en bucklig plåtmugg för några ören. Allt detta för några droppar av marockanskt blod. Själv har jag droppar av samma vara från Malung. Inte ett dugg spännande. Nu är det berättat, i alla fulla fall. Heja Loreen! Jag håller på dig.
Skicka en kommentar