söndag 8 april 2012

Mjölktänder i påsktid


Det här är Jonathan. Han fyller 6 år senare i år. Det är en stolt liten gosse som gapar stort inför farfar. Jonathan har nämligen fyra (4) lösa mjölktänder. Det är som det är med det. Först får barnet sina första tänder. Nätter fylls med gråt. Sedan visas den första mjölktanden gärna upp för omvärlden. Stoltast är då föräldrarna. Ja, de flesta vet vad jag talar om. Åren går. En dag har så mjölktänderna tjänat ut. De små nötterna börjar lossna. Det är precis som det ska vara. Det är därför Jonathan är stolt. Han vet att de som ska ut ersätts med vuxentänder som han sedan ska tugga sig fram genom livet med.

-Titta farfar, jag har fyra lösa tänder, säger Jonathan stolt till mig och gapar stort. Jag vrickar på gossens lösa mjölktänder och minns min egen barndom. Kusin Allan, tre år äldre, knöt en sytråd runt tanden. Knöt fast i dörrhandtaget. Och ryckte till. Det blev min första tandutdragning.

Det här är mina små nötter. Jag fann mina mjölktänder i en liten vacker ask, efter att min mamma dog den 23 maj förra året. Jo, hon hade minsann sparat dessa små illa medfarna tänder som en gång har suttit i min trut. Den lilla gossen på bilden är jag själv. Jag står och kramar en snöboll. Ungefär lika gammal som mitt snart tandlösa barnbarn, Jonathan. I dag borde jag ha levt ca 60 år med mina nya vuxentänder. Ärligt talat. Numera finns det inte många kvar. Tandhalsar och tandlossning. Tandlös. Tidens tand.

Skicka en kommentar