torsdag 2 februari 2012

Fly me to the moon: Blåst av månskojarna!

I maj blir det nio år sedan jag köpte en bit mark på månen. Faktiskt över 4000 kvm exklusiv månmark. I köpet ingick även rättigheterna till framtida fyndigheter av mineraler, olja och vatten.
Jag såg det som ett kul skämt. En bröllopsgåva till sonen och hans hustru.
Månmäklaren, Leif B Pålsson, med kontor i ett av Malmös mera sjaskiga industriområden, ordnade affären. Jag fick drös med papper och en månkarta med tomten markerad.
Så här ser månkartan ut:

Nå, vad hände sedan?
När jag kollade upp saken, förstod jag att jag fått rätt. Det var ett klassiskt bondtjuveri. Månmäklaren Leif B Pålsson har förmodligen flytt till månen i en månraket. Han finns inte längre att få tag på.
2007 talades det luddig om i seriösa affärstidningar, att markbitarna på månen stigit 40 gånger i värde. Jaså.

Jag grävde vidare och fann skaparen av detta, skulle det visa sig, världsomspännande skojeri. Jo, faktiskt verkar det vara så. Mannen heter Dennis M Hope-se bilden.
Han var en usel skoförsäljare och buktalare. Något måste han göra för försörjningen.
Snilleblixten blev att kränga mark på månen. Det har han faktiskt gjort sedan 1980. Buktalaren ”has landed”, om Herrskapet förstår vad jag menar.
Medan den svenska hemsidan gått i graven, lever den amerikanska fullt ut i cyberspace.
Fast det som gör mig mest bekymrad, är hur svenska tidningar helt seriöst har behandlat bondfångeriet.
Ett journalistiskt haveri.
Tänk, man borde i alla fall få vara glad när det tränger på. Även om man nu råkar bo på månen (hipp).

'
Skicka en kommentar