måndag 29 augusti 2011

Reseminne: När jag skämde ut mig i Danmark (berätta det inte för någon)

Normalt sett är väl det jag ska berätta, sådant som man helst vill glömma. I vart fall absolut inte berätta det för någon. Orsaken är enkel: man vet att man blir utskrattad. Bortgjord och förnedrad. Skam. När jag tex testade händelsen på vännen Lennart i Halmstad, skrek han av skratt, så Per Gessle ute vid Tylösand fick sand i drinken.
Hur roligt är nu det?
Nu är jag inte riktigt funtad som andra, utan bjuder mer än gärna på mig, så då kör vi.
Den 20 augusti berättade jag här på bloggen om Maribo på Lolland-Falster. Vid mitt besök uppfattade jag den lilla staden som döende. Tom på nästan allting.
Nu kommer del II.

Det skulle visa sig, att det inte var så lätt att finna en dansk kro i Maribo, att hygge sig i. Därför blev jag glad när jag plötsligt stod framför en uppdukad buffé. Det var bara till att ta för sig av alla de egendomliga rätterna med inläggningar på längden och tvären. Ivrigt förevisade av stället ägare, en variant av John Cleese i Pang i Bygget.
Alldeles i ena bordsändan stod ett batteri med soppor-se bilden. Jag slevade upp av den gula curryvarianten, gick och satte mig och skulle börja skyffla in.

Då dyker John Cleese upp igen, bugandes och tvinnande sina händer. Väldigt högt. Alldeles för högt skulle det visa sig, säger han.
-Undskyld, men det är bearnaise sauce. Du er velkommen til at spise suppen.
Jag är alltså på väg att sätta i mig béarnaisesås som soppa!?
Nu borde det stannat med denna fadäsen, men icke.
Ett avgrundsvrål som skulle föreställa skrattanfall exploderade.
Vid ett bord på andra sidan buffén satt en tjock dansk i svettig undertröja med sin hustru. Paret skrattade så till den milda grad åt den”dumme svensk”, att hustrun satte i halsen och fick världens hostattack.
Jag var krossad. Bortgjord, Förintad som människa. Skämdes på något vis. Tappade tråden. Ville bli osynlig, men först trycka ner hela jävla skålen med béarnaisesås i halsen på den skrattande dansken.
-Jag avstår ”soppan”, sa jag rodnande till John Cleese, för jag är en civiliserad människa.
Pang i Bygget-och John Cleese skrapade av min ”soppa” i skålen med
béarnaisesås. Bara en sådan sak är en pärla som måste bevaras åt eftervärlden.
Nästa morgon hade jag punktering på bilen.
Aldrig mer Maribo.




Skicka en kommentar