torsdag 17 mars 2011

Pelle-Polis kör mig rakt in i nostalgidreglet!


Nu ska vi dregla.
Det är november1957. Kinesiskan Cheng Feng-yung sätter nytt världsrekord för damer i höjdhopp med 1,77 meter. Ryssarna skjuter upp rymdhunden Laika. Det minns jag. Den 20 november spelar Tyskland-Sverige en landskamp i fotboll på klassiska Volkparkstadion i Hamburg. Tyskarna vinner med 1-0. Jag är 11 år och för första gången blir jag fotbollsdyster i mitt unga liv. Jag minns det som det var i går.
Jag hade upptäckt den grymma fotbollsvärlden. Det sitter fortfarande kvar en tagg. Och tack MFF:s unga stjärnskott, Jan ”Nana” Ekström, 19 år gammal, för att du fanns.
Jag glömmer dig aldrig.


Mer än 53 år senare bankade Pelle-Polis på min dörr. Mars kändes som smällkalla vintern. Vännen Pelle kom med värme.
-Ska du med på fotboll till Hamburg, frågade han. Jag kör bussen. På vägen ner handl...
-Aj,aj, godis på gång, svarade jag, glad i hågen över frågan. Vad inte vännen Pelle visste, var just den heta fotbollsupplevelsen, jag hade för över 53 år sedan. Radion. Lennart Hyland. Minnen.
Priset 1300 kronor. Inte dyrare än att få en gadd utdragen hos tandläkaren. Givet. Jag fick snabbt med mig huliganvännerna Benny, Peter och ”Flax”. Visst drar vi.
-Det finns platser kvar, tjoade Pelle men då var jag redan på väg att ringa upp Jan ”Nana” Ekström, 73 år, underbarnet som debuterade 18 år gammal i en landskampen mot England 1956 (0-0) på Råsunda.


Ring! Ring!
-Visst minns jag den landskampen mot Tyskland i Hamburg.. Jag fick spela med många klassiska namn, svarar Jan Ekström och går i gång:
-Kalle Svensson i mål, Orvar Bergmark som tog hand om mig. Vilken fin kille. Sigge Parling. Kanongrabb. Agne Simonsson, Knivsta Sandberg, Sylve Bengtsson, min klubbkompis Prawitz Öberg och så då Gunnar Gren. Vilken fotbollspelare. Han var 37 år gammal, men gjorde allt rätt till 95 procent. Genialisk. Fantastisk. Kunde ALLT. Tänk att jag fått spela tillsammans med Gunnar Gren?
-Men du missade öppet mål från fem meters håll, bryter jag in med som en annan glädjedödare.
-Höger ben. Jag var väldigt hjulbent, svarar ”Nana” och fortsätter:
-Ha det så kul i Hamburg. Det hade jag. Ett minne för livet.
Visst, here we come, Pelle!
Fast vi Gubbhuliganer får ligga lågt.
Pelle-Polis har ett djävla humör.
GRRR...
Skicka en kommentar