tisdag 25 januari 2011

Nä, det kan inte vara sant. Den ”Gäckande läckan” sprang åter läck i Lomma

I Lomma är bostadsrättsföreningen Ankaret, på väg att sätta svenskt rekord i otur. Det är egentligen ingen hejd på all otur som Ankaret drabbas och drabbats av.
För knappt ett år sedan kunde ni på bloggen följa den infernaliska jakten på den ”Gäckande läckan” som slutade med att 96 lägenheter stod utan vatten. Det skulle ta fem dagar av grävande innan man lokaliserade felet, en svettsmuff 40 skarv.
Det såg ut som kriget dragit fram, men alla andades ut.
När våren och värmen kom återställdes området igen. De boende kunde åter börja le.



Av bara farten avverkade man också ett rejält stopp i avloppet, fasadtegelbyte pga byggfusk samt lite annat smått och gott. Det blev en ekonomisk smäll på 8-9 miljoner kronor. Själv jobbade föreningen på med stökiga lås-och lampbyten. Dessutom har man inlett en praktfull föryngring (ett annat ord för kapning) av träd och buskar. Det finns folk som börjar gnissla tänder. Trötta på att aldrig få lugn och ro.
Då slår den ”Gäckande läckan” åter till. Nytt stopp i maskineriet. Fram med en ny grävmaskin. Området som blivit återställt, har åter begåvats med ett stort granathål och slabbiga lerhögar.

I dag grävdes det för glatta livet. Det fanns en fördel. Denna gång lokaliserade man läckan omgående. Det visade sig vara samma svettsmuff 40 skarv som förra gången, eller något ditåt. Jag vågar inte längre vara säker på något när det gäller Ankaret.
-Det går på garantin. Någon måste ha slarvat, sa Tony till mig. Han övervakade även förra årets jakt. Den stora skillnaden är att Tony efter det fick nog och lämnade ordförandeposten i föreningen.
Jag förstår honom, mer än väl. Ty visst gör det ont när knoppar brista, som Karin Boye skrev.

Skicka en kommentar