onsdag 15 december 2010

Här sätter Martin P för min karriär som piraten Long John Silver


Min guldtand sattes in för tio år sedan. Jag var trött på allt stök med mina tänder. En guldtand fick som uppgift att pigga upp min tillvaro. Och det har den sannerligen gjort.
Mina barnbarn har förundrat studerat fenomenet. Dagisbarnen har krävt att få veta precis ALLT om guldtanden. Jag har berättat om mitt piratliv som Long John Silver. Nästan som Pippis pappa. Stor succé.
Nu är föreställningen slut.


Det började redan när jag var barn. Det var inget ovanligt att tioåringar hade 15-20 hål i sina tänder. Någon fluor var inte uppfunnet. På den tiden var tandläkarna dessutom extremt borrglada. De senaste 30-årens påspädning med hård medicinering avslutade för min del jobbet. Trots ett evinnerligt borstade, specialister på tandläkarhögskolan i Malmö, tandhygienister på längden och tvären, har jag i dag tandfickor djupa som Gran Canyon. Detta skapar i sin tur bastanta infektioner som skulle kunna fälla en häst. Man kan säga att mitt tandkött rockar mig in i ålderdomen.

Därför gick alltså inte min guldtand att rädda. Denna nobla tingest drogs alltså ut i gryningen. Nej, det gjorde inte alls ont, men så är jag också f d piraten Long John Silver.
På vinjettbilden kan ni i stället se när min tandläkare i Lomma, Martin Sundler, gör en avgjutning för en brygga i stället.
Livet som sagopiraten Long John Silver är alltså slut. Jag får söka en ny karriär. Till en början med ska jag sälja tandguldet.
Varför inte en tår på tanden?
Kan det räcka till en flaska whisky?
Rapport följer.



HETARE ÄN EN ROTFYLLNING:
DAGENS LOMMABLADET har en intervju med mig.
Klicka HÄR!
Skicka en kommentar