torsdag 28 oktober 2010

Rapport från ”Lilla Vovven”: Jag har en handgranat i ryggen!


”Det var för några dagar sedan, när jag var hos Bengt och blev klippt som det började på riktigt. Ja, ni ser själv bilden till höger. Jag var nästan två vovvar. När husse och matte och alla andra såg mig nyklippt och fin skriade de i högan sky:
-Bulan, skrek matte.
-En handgranat på vovvens rygg, tjoade husse, men så är han också en gammal murvel.
-ÅÄÖ! Vovven lilla, kontrade Rita Heyworth, grannfrun, ni vet.
-Bomber och granater. En talibanhund, skrek Barack Obama, upphetsat från andra sidan Atlanten.
-En granat från Bofors, kom det fridsamt från Mulla Mulla.
Kort sagt. Det blev ett jävla liv.
Tala om hundliv.”

”Alla ni som är läskunnig, minns säkert när jag var hos tant Kerstin, min läkare på Prima Liv i Löddeköpinge. Jag berättade om det här på bloggen den 2 september. Den gången tuggade t o m husse i sig mitt hundgodis i ren nervositet.
Tant Kerstin konstaterade att det inte var en cancerknuta utan en ofarlig talgkörtel som kan försvinna av sig själv. Annars bara växer och VÄXER den. Det har min gjort."

”Nu har tant Kerstin fixat penicillin åt mig, en riktig dunderkur, så det ordnar sig nog. Men husse ska alltid vara värst. Han berättade för mig, att när han var barn och hade öronsprång fick han penicillintabletter som var stora som vitlökar.
Lökar?
Det är väl bara damer som har lökar som Kjell Bergqvist uttryckte saken i TV. Han är kul, tycker jag.
Nu ska jag vila mig i form som husse alltid säger.
Hejdå!”

Skicka en kommentar