måndag 28 juni 2010

Här står jag med mina 47:or på en asbestbomb

Asbetsbomb?
Nja, det låter egentligen mycket värre än vad det är. Visst finns det asbest i marken i min Täppa, men den ligger begravd under mängder med sand, ett jordlager och så en färdig gräsmatta som vännen Rolf rullade ut 1987.
För så länge man inte vanglar omkring med asbesten ska den vara ofarlig. För så är det också, att hela mitt bostadsområde i hamnen i Lomma, egentligen är en gammal soptipp.

Jag skriver detta, för att Sydsvenskan nästan dagligen skriver om asbestproblemet i Lomma. För så är det vidare, att så fort man ska bygga något nytt som berör hamnområdet, så hittar man mängder med dumpad asbest och annan skit.
I Lomma startas byggen nästan överallt.
På mitt område som man uppförde mellan 1987-1991, löste man problemet med att gömma all asbest och ohälsosam skit med sand.

Hela den väldiga lagunen som i dag är en läcker småbåtshamn är alltså konstgjord. Sanden som grävdes upp, fick fungera som asbestdämpare. Den finns alltså i dag långt där nere i marken under mina trätofflor. En ganska fiffig lösning på ett, minst sagt, obehagligt problem.
Eternitfabriken fick slå igen 1977. Det blev ett kattrakande utan dess like. Fabriksledningen hade i många år ljugit sig blå över hur ofarlig asbesten var. Jag begriper bara inte hur de kunde få dumpa sin skit överallt i byn.
Fanns det ingen hälsovårdsmyndighet i Lomma på den tiden?
Jo, men de sov, vaggade till sömns av ett storljugande företag.
Skandal, var ordet.
Jag stampar till marken med mina 47:or.



Sydsvenskan om asbetsen i Lomma HÄR!

Skicka en kommentar