fredag 18 december 2009

SAAB läggs ner. Jag var med och skrev historia.


Året var 1950. Min far hade köpt en begagnad SAAB-92, i dag kallad Ur-Saaben. Min far hade köpt en kaffekokare. Den kallades så, för den puttrade fram i landskapet. Det var fint värre.
Bakrutan delad. Där hade jag en sprattelgubbe hängande. Jag var fyra år, men minns de rangliga stugorna i Dalsland. Ingen röd färg. Avflagnad. Det såg ut om om vi körde igenom ett nödår.
Jag minns hur far svor över de håliga grusvägarna. Jag minns att vattnet plötsligt kokade. Utan kaffebönor.

Far fick stanna och gå in i närmste gård och låna en hink vatten och kyla ner vår kaffekokare. Ja, så svor han igen. Jag drog i sprattelgubben och var glad ändå.

Jag växte upp och köpte min första bil, en SAAB.
Med den fick jag motorstopp i norska fjällvärlden. Det var ett helvete. Barnen skrek. Rädd för ödsligheten. Hustrun ville slänga vår fina SAAB till ett varmare ställe. Det var så dax. Då.
En tidigt morgon när jag skulle backa ut frå
n garaget brakade växellådan samman.
Jag köpte en ny SAAB på fabriken i Trollhättan. När jag kom till Malung gick min sprillans nya SAAB sönder. En bult gick mitt av. Nödlagning. I Mora dog den helt.
På Esso-motorhotell i Vasaloppsbyn vilade jag ut medan SAABen lagades. Den natten slog jag ihjäl 5000 mygg. Hotellrummets tapet var en rödprickig stjärnhimmel.
Det blev flera SAAB.
Julafton i början av 1980-talet, Skene, Västergötland. Krockade med en Volvo som blev dragspel. Alla överlevde. Utom Volvon, men den var gjord på Hisingen i Göteborg.
1987, kanske 1988, minns inte. 20 minu
sgrader. Vinter. Kylaren frös. Sonen hoppade längdhopp. Det blev dyra metrar.

Frankrike. Narbonne Place. Skaldjur. Jacques Tati-hotell. SAABen stendöd. Strandsatta. Vid Medelhavet.
Min sista SAAB stals med nyckel på parkeringen i Lomma. Jag hittade den snyggt parkerad i Höör. Något hade tryck
t en glödande cigarett in i instrumentbrädan. Märke. Det var allt. Tack, tack, tjuven.
På 1970-talet blev jag utslängd från ett strejkmöte på SAAB i Trollhättan. Det var KFLM (r) som ledde styrkorna. Kommunister gillar inte de fria ordets riddare.
Nu läggs SAAB ner. GM kom med beskedet i dag. Maud Olofsson, näringsministern, sa ingenting för att trösta de 1000-tals olyckliga människorna som nu blir arbetslösa.
Vi har en regering som saknar hjärta.
I dag kör jag Volvo.
Hur länge då?


Svenska Dagbladet om SAAB HÄR!
DN fyller på HÄR!
Sydsvenskan HÄR!
Aftonbladet HÄR!
Expressens expertblogg HÄR!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Kom ihåg varvsstödet, 35 miljarder kr för att hålla varven under armarna i ca 10år och dom gick i konkurs ändå. Det hade varit lite billigare att ge varje varvsarbetare (32 000 personer) 10 miljoner var (mer än 30 Mil i dagens penningvärde)

http://www.fokus.se/2008/11/ett-varnande-exempel/

Anonym sa...

Underbar text!
Alldeles underbar!

Men för en osentimental malmöit utan västsvenska irrfärder på meritlistan är det bara skönt att det äntligen är slut med denna evighetslånga icke-nyhet.
Så att vi kan fokusera på viktigare saker.

/Tobisgrisslan