tisdag 13 oktober 2009
BLOGGEN AVSLÖJAR: Svenskt fartyg torpederad av tysk ubåt.
För dra hem den här storyn krävs inte en vanlig tamp, utan en hel tross.
Det började med att jag skrev om boken ”Havets vargar”, ubåtskriget under andra världskriget, den 8 oktober här på BLOGGEN.
Vännen Hans-Inge i Hässleholm hörde av sig. Han är gammal militär, men hade inte läst boken. Hans intresse väcktes.
I sina gömslen fann han boken, läste och på sidan 261 blev det tvärstopp. Där räknas de mest framgångsrika tyska ubåtskaptenerna upp. Ett av namnen var Wohlfarth. Det ringde en skeppsklocka i Hans-Inges huvud.
Hustrun Christine kopplades in. Jovisst, var det Herbert Wohlfarth, kapten på U-137, märkligt nog samma beteckning som den berömda ryska ubåten som strandade i Gåsefjärden, Blekinge, 1981.
Grejen var den, att Wohlfarth som ironiskt nog betyder lycklig resa, sänkte det svenska handelsfartyget Veronica, byggd på Limhamns skeppsvarv 1918. Förste styrman ombord på Veronica var Ludvig Danielsson, född i Vitaby, Österlen, 1895.
-Min morfar. Han dödades, säger Christine Lindulf till mig.
Jag gick i taket. Christine satt på hela materialet. Det var bara för mig att hala in hela trossen via mail.
Herbert Wohlfarth fick in en direktträff med en torped. Veronica sjönk som en sten. Av den 20 man starka besättningen omkom alla utom tre som överlevde. De plockades upp av en båt efter drivit omkring i sex dagar på en skranglig flotte.
Ludvig Danielssons kropp flöt i land på ön Muck utanför Skottland. Tack vare en guldring Ludvig hade på sig, kunde hans anhöriga, hustrun och tre barn, spåras upp i Sverige.
1997 lyckades sonen, Lars, som när tragedin inträffade 1940 endast var två år gammal, spåra var på ön Muck pappa Ludvig blivit begravd. Fast det var inte helt lätt, t o m svenska ambassaden fick kopplas in i sökandet.
Gravplatsen hittades. Lars åkte till ön Muck och placerade dit en minnesplatta-se bild här nedanför.
Christine fann också morfar Ludvigs sista brev hem till familjen innan tragedin.
Han skriver om sin saknad och längtan efter sin lilla familj hemma i Sverige. Mer än så blev det inte.
Krig är obarmhärtigt.
FOTNOT 1: Herbert Wohlfarth blev sedan befälhavare på U-556. Den 19 juni 1941 sänktes ubåten av brittiska korvetter utanför Islands kust. Besättningen kapitulerade. Herbert själv tillbringa sex år i fångenskap i Kanada.
Han dog 1982, 67 år gammal, i staden Villingen, Tyskland.
Jag vill också rikta ett speciellt tack till Christine Lindulf för all hjälp. Utan hennes insatser hade jag aldrig kunnat berätta om Ludvig Danielssons tragiska öde.
Jag vill också tacka hennes man, Hans-Inge, för hans skarpögdhet. Det krävs en gammal militär till det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar