onsdag 29 april 2009

Åby travbana har sålt sin klassiska startbil!



Dodgen har rullat varv efter varv med hela sin trassliga påbyggnad på Åby travbana i Göteborg sedan 1963. Det har från och till varit jobbiga år.
I ur och skur har skönheten fått tjänstgöra. Det kräver också sin plåt att köra före frustande hästar som är beredda att ge järnet så fort du fällt in vingarna.
Hur många lopp det blivit under alla dessa år är det ingen som vet. Det blev i alla fall sammanlagt 500 mil för startbilen, en Dodge 880 Custom cabriolet av årsmodell 1963. Det är alltså en riktig raritet: en amerikanare från en svunnen tid med raggare och endast Morris Minor och Folksvagen som småbilar.
Börje som brukar köra sin väghyvel på travbanan, fick höra talas om att bilen av ålderdom skulle dumpas. Det blev en snabb affär. En sådan klenod måste räddas till eftervärlden.
Det tackar alla vi andra bildrullar för.
FOTNOT: Ni som har för vana att följa BLOGGEN, har redan lärt känna Börje och hans hyvel. Paret ingår nämligen i BLOGGENS utrustning.


tisdag 28 april 2009

BILDEXTRA: Så ser en pollenattack ut! Avrunda med Hollie Steel!!!




Bildsviten här ovanför är alldeles unik. För första gången har en björkattack mot en pollenallergiker fångats på bild. Det kostar på. Jag vet, för det är mitt öga som klibbar igen av all björkpollen. Det är alltså så här det ser ut.
Just nu har vi pollenallergiker det som jävligast. Den här långa torrperioden med värme har förvandlat april till tortyrens månad. Björkarna exploderar i sk
ir grönska och vi nys-och klifolket upplever det som bli överkörda av världens största truck.
Det är inget roligt alls.
Vi fnyser åt alla förbannade pollenprognoser. Vi är nämligen själva livs levande pollenprognoser. Dygnet runt!
Det är faktiskt löjligt att någon tror sig behöva tala om för oss att nu är det si och så mycket pollen i luften.
-Herre jävlar, säger jag bara.
Jag skrev här på bloggen om vårens problem med pollen för en tid sedan. Jag var inne på allergikliniken på lungdivisionen
, Lunds Universitetssjukhus. Noga redovisade jag alla vapen jag utrustades med för klara vårens tusentals pollenattacker. Nu visar det sig inte räcka.
I dag ringde mig doktor Arne från allergikliniken. Klockan 14 i eftermiddag vankas nya härliga sprutor, tack för det Arne.
Nej, den här våren är inte värre än någon annan vår. Däremot ger den oss pollenterror tidigare än normalt. Fast det har jag varit med om många gånger förr under mitt långa spännande liv.

Nys på er!

Så var det klart. Sprutan på plats. Hem till Lomma och sniffa på bondsyrenen som slår ut rekordtidigt i år. Syrener får jag aldrig någon allergi av. Den slog nog ut för min skull. Det är bäst jag knäpper ett bildbevis på årets första syren i Sverige.
Annars tror vännerna Jürgen i Torsby och Björne i Stockholm att jag berättar gulliga sagor.

Nu behöver vi koppla av med en klassisk kalkon. Länken HÄR!
När ni gapat färdig av pur skräck. Lyssna på Hollie Steel. Och bli glad igen. Länken HÄR!
Tack mina vänner, Rolf och Lollo, för den finalen.

måndag 27 april 2009

Malmös egen träd-doktor!

Här står träd-doktorn Johan Östberg och grunnar över trädens hälsa i Malmö. Johan som egentligen är utbildad landskapsingenjör, har fått ett delikat uppdrag.
Han har sedan januari sökt upp och kollat in hälsan på stadens träd.
Johan har att göra. Patienterna är många. Inte mindre än 23 000 träd finns det i Malmö.
Alla sk
a synas av träd-doktorn Östberg in i minsta kvisthål. Man kan säga att det rör sig om en form av hembesök.
-Jag räkn
ar med att det tar ett år att gå igenom samtliga 23 000 träd, säger han och spanar in närmaste trädkrona.
-De t
räd som inte mår bra, kommer att bytas ut, fortsätter han.
Trädens hälsa är alltså viktig.
I Lomm
a oroas vi över den kommande invasionen av grågäss. Frågan är om all deras skit egentligen är så nyttig för oss människor.
Fast än
nu så länge har jag inte hört talas om någon som fått papegojsjukan av grågässens bajskorvar. Den här sjukan kan faktiskt spridas av vilda fåglars träck. Stämmer det?
Jag får ut
reda.

söndag 26 april 2009

Elenor-blev årets första badbrud i Lomma!

Nej, jag behövde inte ta till min charm som t o m fått Clark Gable att bli grön av avund. Uppdraget var att få en bild på årets första badbrud i Lomma.
Solen värmde någorlunda. De stolta pojkarna fräste omkring ner cabbat. Fast i vattnet var det tomt. Förutom Elenor, 23 år, från Österlen. Hon stod och torkade sig efter ett uppfriskande bad. Hon tvekade inte en sekund. Ner med både sig själv och tempen i vattnet.

-Räcker det?. Kan jag ta upp tempen, tjoade hon till mig som stod säkert på bryggan.
-Det är bra nu. Hissa upp, svarade jag och log, ja, resten vet ni.

Upp med tempen. Avläsning.
-10 grader, kom det något förvånat från Elenor.
Solen må skina och värma i denna märkliga månad april år 2009. Badet lämpar sig ännu så länge endast för isbjörnar.
Andra sidan så krävs det en böna från Österlen för att bli Årets Första Badbrud i Lomma. Alla som badat på Österlen, vet hur tårna brukar domna bort mitt i sommaren.
Grattis Elenor. Hoppas du inte blir förkyld.
FOTNOT: Elenor har godkänt publiceringen.

lördag 25 april 2009

Den stora passionen i Lomma!




Det är lika så bra att göra klart spelreglerna från början. Tro nu inte att Tomas och mitt största intresse i livet är just sex mellan fiskmåsar, i detta fallet t o m skrattmåsar.
Det är lika märkligt om man är sugen på måssex som skotten som våldtog en trottoar. Han blev dömd för tilltaget! I Östersund var det t o m en lirare som helt spårade ur i byxan av damcyklar. Han idkade ivrigt könsumgänge (heter det så med cyklar?)med både Monark och Crescent. Även han blev dömd till böter.
Nej, vårt intresse beror helt på vad som sker i sommar när avkommorna ska lära sig flyga. Då, mina Damer och Herrar, är det ett jävla liv på taken runt omkring där vi bor.
Redan vid 4-5 på morgonen sätter flygövningarna i gång. Värst är det när Björne från Stockholm kommer ner till Lomma för hälsa på, och njuta av vår utsökta likör. Han håller på Hammarby IF i fotboll och då spårar skrattmåsbarnen ur totalt.
Varje morgon staplar Björne upp till frukostbordet och förbannar oljudet som håller på att göra honom galen. Har vi inte några gamla hörntänder som han kan få låna? Hans egna är slut. Påminner mer om regelskeppet Wasa när det bärgades 1961.
Jag försöker trösta med att det hade varit bättre om han gått över och hejat på Malmö FF.
Tomas och jag brukar nämligen skria tillbaka till måsorkestern:
-HEJA DI BLÅE!
Banne mig, om det inte hjälper...

fredag 24 april 2009

I Lomma ger vi aldrig UPP!

Det är möjligt att ni tycker att jag överdriver, hårdvinklar och tar i så jag kräks. I så fall är ni helt fel ute. För denna fantasiska story är på riktigt och inte det minsta överdriven.
Förra veckan skrev jag om Knut Ekdahl som hängde ner från en alptopp i sin ena stortå. Det räddade hans liv.
I dag har turen kommit till en fantastisk kvinna, Anna-Greta Ekberg, 74 år. Vi tar det i kronologisk ordning:
År 2000 drabbades hon av bröstcancer. Man tog bort en bit av ena bröstet, stor som en tårtbit. Cancern fanns kvar. Det blev behan
dlingar.
År 2004 rök båda brösten, lymfkörtlarna m m. Anna-Greta stirrade döden i vitögat.
Allt gick inte att ta bort. Cancern fanns och finns kvar i båda lungorna.
En normal människa hade sakta flagnat bort och förgåtts i självömkan. Det är den normala reaktionen, helt mänskligt.
I stället tittar Anna-Greta på mig och säger:
-Du om någon, Calle, vet väl att man aldrig får ge upp. Nej, det duger inte.


Anna-Greta startade i stället ett tufft krig mot döden. Hennes vapenarsenal är en stenhård vilja och glatt humör. Och den hårdast tänkbara rustningen:
Sedan flera år tillbaka badar hon i havet. Varje dag ser jag henne knalla iväg med ett badlakan. Även när snålblåste
n piskar människor, fä och hus och det regnar småspik!
Dåligt väder existerar inte för denna badnymf.
Årets badsäsong för Anna-Greta, började redan före påsk när det knappt var 10 grader i vattnet.
-Det händer att jag badar till mitten av november, fortsätter hon.
-Burrr, säger vi andra badkrukor.
Nästa vapeninsats mot döden heter promenader. Varje dag, sju dagar i veckan, går hon med sina stavar 5 kilometer.
Jag har känt Anna-Greta i snart 20 år. Hon är ständigt positiv med en glupande aptit på livet.
Anna-Greta Ekberg är på väg att besegra döden på tek
nisk knockout.
Både Anna-Greta och jag vet mycket väl, att det gäller bita samman så plomberna ryker.
FOTNOT: Text och bilder är godkänd för publicering av Anna-Greta Ekberg



NEWS MALMÖ!
RYKANDE FÄRSK BILD! BRAND I MALMÖ.
Bäddmadrasser brinner i hamnen. Allmänheten uppmanas hålla dörrar och fönster stängda.


FOTO: Leif Christoffersson

torsdag 23 april 2009

Bloggen avslöjar: Hemköps utbyggnadsplaner för Lomma!

Chefen för Hemköp i Lomma, Mikael Bergqvist, slår ut med armarna och säger:
-Här vill vi bygga ut med 800 kvm!
Det här är en nyhet som blir till skön musik för alla oss som bor i Lomma. För är det något som vi lommabor saknar, så är det en rejäl butik att handla mat i.
I dag är det allt för många som i stället väljer åka till de stora köpcentrum som finns en bit bort utanför byn.
Mikael Bergqvist fortsätter:
-I dag har vi en yta på 1200 kvm, så det handlar om en rejäl utbyggnad.
Mikael berättar också att man nu förhandlar med fastighetsägaren.
-Vi räknar med att alla bitarna är på plats före semestrarna.


Tanken är då också att man ska ta över SE-bankens lokaler som ligger vägg i vägg med den nuvarande butiken. Banken ska i så fall i sin tur flytta upp på andra våningen.
Fast Mikael Bergqvist avslöjar också att det finns ytterligare ett alternativ, nämligen Systembolaget nuvarande lokaler.
-Vi för också förhandlingar med Midroc som äger dessa lokaler. Det blir i så fall en lika stor affärsyta. Om det blir så, dröjer det minst två år, eftersom det ska byggas något helt nytt, säger han vidare.
Hela denna affärslänga ska nämligen rivas. Systembolaget flyttar redan till sommaren in i den nybyggda längan en bit bort vid torget.
Lomma är en by i förvandling. Det är spännande att följa hela utvecklingen från första parkett.

onsdag 22 april 2009

Därför vinner Jacob Zuma presidentvalet i Sydafrika-det handlar om money!

Orsaken till Jacob Zuma vinner valet i dag stavas till Oppenheimer. Det är världens mäktigaste diamant-guld- och mineralhandlare med stora fyndigheter i landet.
Harry Oppenheimer var när han dog år 2000, en av världens rikaste män med basen i Johannesburg, Sydafrika. Imperiet har tagits över av sonen Nicky.
Deras företag De Beers skapade också världens bästa slogans ”Diamonds Are Forever”.

På omvägar fick man t o m Ian Fleming att skriva en James Bond-bok med samma namn.
Den första Nelson Mandela träffade efter sin frigivning från Robben Island 1990, var just Harry Oppenheimer. Familjen var nämligen inga förespråkare för apartheid. Det gagnade inte deras arbetare i diamantgruvorna.
Enligt obekräftade källor ska också familjen en gång i tiden ha skapat ANC. Detta får man tolka som man vill. Själv har jag svårt för att se det annat än ett illvilligt rykte.
Klart är, emellertid, att Mandela under hela 1990-talet hade ett nära samarbete med familjen.

När så Nelson Mandela för några dagen sedan dök upp, gammal och skraltig, på ANC:s sista valmöte i Johannesburg, fanns kopplingen där.
Familjen Oppenheimers förlängda arm åkte in på arenan i en golfbil inför tiotusentals ANC-anhängare. Vid sin sida hade Mandela den omdiskuterade presidentkandidaten Jacob Zuma. Tydligare än så kunde ett handtag inte visas upp.
Familjen Oppenheimer vet hur en diamant ska slipas: ”Diamonds Are Forever”, som också Shirley Bassey sjöng, ledmotivet i James Bond-filmen som släpptes 1971. Det var förresten Sean Connerys comeback som James Bond.
Jacob Zuma måste bara slipas till för att i framtiden även
han bli familjen Oppenheimers handgågne man.
Det handlar om money.
FOTNOT: Filmen hette ”Diamantfeber” i Sverige.

MISSA INTE ÖVERKURSEN:
Jacob Zuma kommer från Zululand i Sydafrika med
trolldom och andra märkligheter, tex att det räcker med att duscha för slippa AIDS. Det är också hans egen metod.
Därför bjuder BLOGGEN på Charlie Caper. Häng på! Klicka HÄR!


Varför är den ena dammen i Lomma Centrum torrlagd? Efter den stora dammrensningen har vattnet endast släppts på i den övre dammen. Ska den läggas igen?
Här får du direktsvar från Lennart Persson, parkchef i Lomma kommun:
-Nej, det ska inte läggas igen. Vattnet måste syresättas bättre. Den tidigare anordningen var rostig. Nu är det åtgärdat och vattnet kommer förmodligen att släppas på i morgon, i alla fall till helgen.
Vi tackar Lennart för beskedet.

tisdag 21 april 2009

Rosengård i Malmö brinner!



För snart 18 år sedan presenterade professor Sven-Olof Isacsson en skakande rapport om problemområdet Rosengård i Malmö.
Slutklämmen löd: 2750 unga människor riskerade gå en våldsam död till mötes.
Då sa Sven-Olof Isacsson till mig-se också artikel här ovanför:
-Något måste göras. Politikerna får inte längre blunda för problemen.
I dag, snart 18 år senare, säger han till mig:
-Det hände inte mycket, egentligen ingenting.
Och då ska ni veta att Sven-Olof Isacsson verkligen slet med frågan under ett års tid. Uppgiften var att väcka stadens politiker.
-Ja, verkligen. Jag anordnade ett stort antal seminarium. Politikerna fick t o m uppgifter, helt enkelt problem att lösa och lägga fram färdiga förslag.
Förstå att Sven-Olof Isacsson är besviken i dag. Under de 18 år som gått har det sedan följts upp med ytterligare rapporter om ”problemet” Rosengård.
-Det har varit en direkt beställning av politikerna, helt enkelt för att skapa underlag till framtida åtgärder, fortsätter han. (texten fortsätter efter bilden)


Utan att ta i kan man konstatera att stadens styrande har slängt alla rapporter i soptunnan. Inget har nämligen hänt.
I Rosengård pågår ett ständigt kaos. Det är nya bränder varje natt. Brandmän och poliser utsätts för stenkastande ungdomar.
Politikerna i Malmö sover stenhårt, år ut och år in. De måste börja ta i problemet med hårdhandskarna.
Sven-Olof Isacsson suckar och säger:
-Självklart är man besviken. Jag hoppades då att man
skulle kunna lösa problemen. Situationen i dag är mycket olyckligt.
Det kommunala bostadsbolaget, MKB, kom för några dagar sedan med sin lösning.
-Vi bygger en skyskrapa på 26 våningar på Rosengård. Då får de boende där något att se upp till, lyder deras problemlösning.
I bland vet man inte om man ska skratta eller gråta. (texten fortsätter efter bilden)

måndag 20 april 2009

LOMMA: Mitt i byggkrisen tittar en Engel fram!

Om jag var en professionell pressfotograf, skulle bilden på mannen som plötsligt sticker ut huvudet genom byggplasten bli en het kandidat till Årets Bild.
Nu är jag inte det. Däremot är jag journalist och fångar BILDEN med min lilla digitalkamera. Jag är dessutom en helt vanlig Bloggare och sådana märkliga djur räknas inte i de fina salongerna.
Bilden tog jag i helgen. Jag hade precis promenerat över den nya bron i Lomma.
På vänster sida ligger Varvstorget som monterats samman med 70 000 kinesiska stenar. Mitt emot håller Skanskan på att bygga Alléhusen med affärer på bottenplanet och lägenheter för miljontals kronor. Allt ska vara klart för inflyttning till hösten.
Plötsligt spricker byggplasten upp och mannen sticker ut sitt huvud. Han ser glad ut.
Han kanske är glad över att få jobba även när det är helg. Det blir fina pengar.
Jag tar bilden.
Vem är då mannen på bilden?
Han heter Engel och är tysk byggnadsarbetare från Brandenburg an der Havel, 70 km väster från Berlin. Det är en stad med 74 000 invånare, något fler än de kinesiska stenarna.
Det råder byggkris i både Sverige och Tyskland. Den globala finanskrisen tär.
Varför det inte är en svensk byggnadsarbetare som sticker ut huvudet, vet jag inte.
Engel är i alla fal glad över att ha ett jobb. Det kan han tacka EU för med sina öppna gränser.
Jag vinkar till Engel som nu skrattar och sticker tillbaka huvudet genom byggplasten. Det blev ett kort men annorlunda möte.
Det blev också ett bildskott av högsta kaliber. I bland är det tur att det finns en engel...


EXTRA: Jag har skickat in bilden till Expressen/Kvällsposten som s k läsarbild. Någon framgång räknar jag inte med. Jag vet att man har stora papperskorgar på den tidningen. Jag har nämligen själv jobbat på KVP och vill få bekräftat mina teorier.

lördag 18 april 2009

Ett himmelrike för pollenallergiker! Susan Boyle sjunger för oss!!!


Det ni nu ska få läsa, skulle jag egentligen ha skrivit om här på BLOGGEN i går. Nu kom bla ett mudderverk emellan. Då kör vi.
HÄNG MED, som Aschberg brukar säger.
Jag har lidit av pollenallergi sedan jag såg dagens ljus, alltså sedan medeltiden. Därför är jag expert på frågan.
Från 1940-talet till mitten av 1970-talet hände det nästan ingenting. Medicinskåpen mot pollenallergi var tomma.
När jag var barn stod läkarvetenskapen frågande som fiollådor. Med slocknad blick fick man diagnosen.
-Ett klent barn.
Att det klena barnet rev och slet i såriga ögon som kliade värre än döden, brydde sig ingen om.
Att det klena barnet nös som en kulspruta och höll på att kvävas av andtäppa, brydde sig ingen om.

Det var samma visa varje vår när det började grönska. Mellan varven hamnade det klena barnet på barnsjukhuset för astma. Man fick då skölja munnen med något, kanske var det vatten. Frisk blev man inte.
Varje vår blev till ett oerhört lidande som plussades på med diverse tunga följdsjukdomar.
På 1960-talet kom första genombrottet. Ögondroppar. Problemet var bara att de sved så förbannat. Efter en stund blev ögonen nästan förlamade, men hjälpte gjorde det inte.
I slutet av 60-talet kom även en recept belagd medicin. En tablett som skulle tas morgon och kväll. Ja, den slog garanterat ut en stackars sate totalt. Man blev genast 150 år gammal, men hjälpte gjorde det inte.
Även när vi gick in på 1970-talet var oförståendet från omvärlden ofta total.


Det hade emellertid kommit en lösning: kortisonsprutor.
Detta erbjöds man när man var nästan på död. MEN! Det hjälpte!
Under 1980-talet började det äntligen hända saker och
ting. Bra mediciner mot pollenallergi poppade plötsligt upp, för att brisera under 1990-talet.
Plötsligt fanns det receptfria mediciner. Läkarvetenskapen kunde också erbjuda effektiva insatser för oss med överkurs.
Plötsligt såg jag skyltar där det stod Allergimottagning på. Jag minns tydligt glädjen jag kände över upptäckten. Ja, jag blir fortfarande glad när jag möts av skylten.
I dag är man också mycket skickligare på att ringa in problemen. Därför är det inte alls konstigt att allergin sägs öka bland befolkningen, även om kurvan nu börjar pla
na ut.
Förr i tiden fick man som klent barn åka till Vanföreanstalten (jo, det hette så) i Helsingborg
. Ingen blev garanterat bättre av det.
Trots min svåra pollenallergi som varje vår kommer som ett brev på posten, är det ett himmelrike att leva i dag. Det var alltså inte alls bättre förr.
OBS! Tid för lycka! Susan Boyle sjunger för oss alla. Glöm inte klicka på länken efter bilden som följer.


Här har du länken du ska klicka på:
http://www.youtube.com/watch?v=RxPZh4AnWyk

Jag tackar vännerna Rolf och Lollo för tipset.

fredag 17 april 2009

Afrikapengar! Stolligheter! Och ett mudderverk? En helt vanlig dag i Lomma...joppe-di-joppe-da...

I bland innehåller livet tvära kast. Här har man tänkt skriva om dramat jag genomlider just nu. Jag pustar nämligen som ett ånglok och kvider likt en havererad T-Ford.
Då ringer telefonen. BG på tråden. Larmet går.
-Ett mudderverk på gång i hamnen!
Ett muderverk kan aldrig vara fel, tänker jag i mina dimbankar.
Utryckning.
Mitt i byn blir det tvärstopp. Ett gäng glada ungdomar med Jimi Hendrix-peruker och röda kläder kommer farande som levande ”Joppe-di-joppe-da”!
Det slutar med att även jag bryter ut i ett ”Joppe-di-joppe-da”!
Det visar sig vara vårystra studenter från Östgöta Nation i Lund som skickats ut med en tättskriven uppdragslista.
-Får vi byta kläder med dig, kvittrar en ung dam i mitt öra.
Jag kommer genast att tänka på Hasse Alfredssons, ”leksaksbil mot en rostig skruv” och tackar ja till förslaget. Andra sidan är det min själ inte var dag som en ungmö kommer fram till mig och vill ha mina sunkiga kläder. Nåja, så långt som till kalingarna gick vi inte, om herrskapet förstår vad jag menar.

Där högg emellertid ungtupparna i den afrikanska myllan. ”Lilla Vovven” går inte att köpa för pengar från Mocambique. Inte ens 100 Mocambique dollar, räcker långt.
Hur den här stolliga dagen slutade?
Jo, med det underbara mudderverket. Alla ni som bor i Lomma vet hur stort det är med ett äkta mudderverk i hamnen. Och ni som inte bor i Lomma missar ert livs första mudderverk.
Vi samlades i klungor och fotograferade skönheten.
Film-Torsten hade t o m rustat upp Super-8 för att föreviga detta trolska fartyg.
Hur gick det då med mitt drama som jag skulle skriva om? Håll ut. Det kommer.
Till dess, njut av bilden på ett äkta mudderverk!

torsdag 16 april 2009

Lommabo räddade livet: HÄNGDE FRÅN ALPTOPP I STORTÅN!


I morse när jag som vanligt tog min vovverunda i fagra Lomma hamn, dök plötsligt Knut Ekdahl, 88 år, upp med pigga gåstavar. Knut är en legend i Lomma.
-Jag går sex km fyra dagar i veckan. Det är hur skönt som helst, säger han till mig utan att flåsa det minsta.
Knut Ekdahl tillhör dessa unika människor med en grundkondition som får en annan soffpotatis att skämmas. Det har blivit både klassikern och maratonlopp världen runt. När han var 73 år sprang han sitt sista maratonlopp-i Honolulu!
Den 10 februari 1991 skrev jag en artikel om Knut i saligen insomnade iDAG. Då var det dramatik av högsta kaliber.
Knut Ekdahl skulle förverkliga sin stora dröm, nämligen att bestiga alptoppen Scheffauer-2111 meter över havet-i Österrike.

Dagen började med att man besökte kapellet och kollade in minnestavlorna på klättrare som fallit ner från berget. Det kanske inte var den optimala uppladdningen, men sådan är Knut.
Med på klättringen var också BG. Jo, det är BLOGGENS egen Stigfinnare. Hur som helst så slutade det med att de kom fel och hamnade ute på rollsplitt. Det är små luriga stenar som lätt förvandlas till kullager.
I stället för framåt rullade Knut bakåt mot stupet på 1000 meter. I sista sekunden fick Knut fäste med höger stortå och blev hängande där. I HÖGER STORTÅ!
Knut Ekdahls liv passerade revy. Han fick kramp i magen och tån började ömma. Då kom en tysk klättrare förbi som en räddande ängel, resten är historia.
I dag har Knut fyllt 88 år. Visserligen har han slutat med att hänga med stortån i alptopparna, men är still going strong i allra högsta grad.
Ni börjar förstå varför Knut är favoritgubben bland oss gubbar i Lomma. Han äger nämligen fortfarande den starkaste tån av oss alla.


Här kan ni följa med på en tur på alpens topp. Scheffauer på YouTube. Klicka på länken!
http://www.youtube.com/watch?v=_HTPLY41B_Y