”När jag dumpade mina skor i New York.”

Hela den här storyn började med att jag tog min morgonrunda med Lilla Vovven i Lommas undersköna hamn. Vi fann då ett par dumpade skor. Jag skrev om det på BLOGGEN i går. Vips så var skorna borta.
I dessa tider av global ekonomisk turbulens finns det säkert någon fattiglapp även i rika Lomma. En uteliggare med trasiga skor, var snabbt framme och skodde sig på någons bekostnad. OK, jag vet inte om det stämmer. Ni får hålla med om att det i alla fall låter rätt så bra.
Kanske skotjuven gjorde som Charlie Chaplin i Guldfeber. Nöden har ingen lag, så han åt upp dojorna.


Den här sorglustiga historien med skorna, fick mig genast att tänka på New York.
En gång travade jag sönder och samman ett par läderdojor i den pulserande jättestaden.
Skorna inköpta i Ullared för någon usel hundralapp, sprack, gav upp, gick i stå, lämnade in, säckade samman, precis utanför CBS Late Show med David Letterman på Broadway.
Det kändes pinsamt. Jag sneglade upp mot byggnaden och tyckte mig se herr Letterman stå och skratta i ett av de skitiga fönstren.
Kvickt som en vessla försvann jag rodnande in i närmaste skoaffär med herr Lettermans hånleende i ryggen.
Skorna som sprack, gav upp, gick i stå, lämnade in, säckade samman dumpade jag på en tvärgata till Broadway. Man gör så i New York. Alla stackars satar som lallar omkring med kundvagnar som hem vill man gärna ge ett handtag. Jag satsade mina kraschade skor.
Bilden togs-se vinjetten-och sedan drog jag snabbt över till andra sidan gatan och spanade som en FBI-agent.
Det dröjde inte många sekunder förrän mannen dök upp med en plastpåse. Ja, så var skorna borta. Jag kände mig som en viktig kugge i scoutrörelsen.
Förresten, kolla in bilden här ovanför från Broadway. Ser ni mannen med de spräckliga byxorna och keps på huvudet?
Gissa vad han har i plastpåsen?
David Letterman vet.