torsdag 29 januari 2009

Malmö Redhawks kraschar! Malmö FF älskar vi alltid.


Det är på tiden någon ryter till.
Malmö FF:s ishockeylag en gång i tiden, kommer alltid att få folkets kärlek. Dagens Malmö Redhawks är en hybrid som ingen älskar.
Vi gamla uvar kan än i denna dag få tårar i ögonen när vi pratar om hjältarna från förr: Gnidde Åberg med den röda toppluvan, målvakten Bengt Lindqvist som stod i Tre Kronor i OS 1960, Geten Westerberg, Hasse Hylin, Koppe Pettersson mfl.
I dag har lirarna i Redhawks fått reda på att klubbens pengar är slut. Ingen lön. Tack och adjö. Fiaskot är ett faktum. Konkurs är ett hetare ord.
Vi som var med förr i tiden, bryr oss inte. Visst, det är trist att Percys fina arena kommer att braka samman.
Jag tippar på en konkurs även här, fast till hösten.
Percy Nilsson talar klarspråk i dag: "Nej, inga pengar till klubben."
Därmed sänker han sitt skötebarn. Varför det?
Jo, han har inga pengar kvar att skjuta in i klubben. Bara arenan som kostat över en miljard att bygga slukar stora pengar i omsättning.
Här hade man räknat med ett elitserielag med lapp på luckan. När nu laget definitivt kapsejsat gör arenan förluster på, uppskattningsvis, mellan 50-100 miljon kronor.
Percy Nilsson är ingen Joakim von Anka, även om många inbillar sig det.
Därför blir jag en sådan här trist dag för ishockeyn i Malmö rörd till tårar. Tar fram mina permar med lagbilder från klassikern Rekordmagasinet. Bläddrar.
Där är det-LAGET. Malmö FF:s ishockeylag. De gick för första gången upp i högsta serien 1959-hockeyfönstret till Skåne öppnades för första gången.
I år är det faktiskt 50-års jubileum. Har någon mer än jag tänkt på det?
Och blev strykpojkar på vår egen Månskensrink, alltså utomhus. Matcherna fick brytas för snöskottning. Våra fötter blev till is klumpar. Det gjorde ingenting. Vi älskade våra blåa hockeylirar över allt annat.
1971 beslutade klubbens hövding Eric Persson att hockeyn fick lämna föreningen. All kraft skulle läggas på fotbollen. Ishockeylaget Malmö IF bildades.
På 1980-talet kom Percy Nilsson in i klubben med sedelväskan. Det blev två SM-guld och namnbyte till löjliga Redhawks. Vi älskade aldrig namnet. Det verkar inte ens Percy Nilsson göra längre.
En sak är då säker: Eric Persson på sin tid, hade aldrig tillåtet att hans älskade Malmö FF skjutits i sank.
Percy Nilsson bryr sig inte längre. Märkligt.
Jag blev musen som röt!

PS: Min lekkamrat sedan mer än 50 år, Leif, för övrigt Malmös siste rännstensunge, har hört av sig. Vi dreglade tillsammans. Och mindes när vi frös häcken av oss-med glädje.
Skicka en kommentar