lördag 31 januari 2009

Till minne av Ingemar Johansson

Cornelius Vreeswijk och polaren Fakiren!


Jag trodde att min senaste berättelse om fakiren Kjell Swing (1942-1988) som publicerades den 11 januari, var den sista.
Men, det fanns mer att berätta. Ing-britt som i början av 1960-talet var fakirens hustru, gav mig de återstående puzzel bitarna om Kjell Swing, ”Den vandrande vålnaden”.


När Kjell Swing gjorde sin militärtjänst vid Flottan i Karlskrona, fick han följa med skolskeppet Älvsnabben, jorden runt som hovmästare. Det blev ett spännande äventyr med exotiska hamnar, ett äventyr som skulle sätta sina spår.
När man återvände till Karlskrona, träffade han Ing-Britt som blev med barn, endast 17 år gammal. På den tiden en skandal och de fick gifta sig.
I november 1961 fick Ing-Britt en son. Kjell Swing arbetade som hovmästare på stadshotellet i Karlskrona, samt en kortare period på LM Ericsson. Han hade emellertid svårt att anpassa sig.
-En orolig själ, säger Ing-Britt i dag.
Kjell Swing ville ut och erövra världen. Frågan var bar hur det skulle gå till?
Under uppväxten i Hudiksvall framträdde han ofta som trollkonstnär. Systern fick rycka in som svävande damen. Förmodligen insåg han sin begränsning som magiker. Det krävdes en större utmaning för att erövra världen.
Han bestämde sig för att bli fakir.


Ing-Britt berättar hur han slipade cykelekrar sylvassa. Toaletten i deras lägenhet blev träningslokal. Där satt han och stack ekrar i sin kropp. Till en början gick det inget vidare. Det blev skador. Kjell beklagade sig aldrig utan fortsatte sin livsfarliga träning.
En dag gav han sig ner till Tullhusparken i Karlskrona för att ge sig på eldslukning. Det höll på att sluta med en ände av förskräckelse. Brandkåren och polisen larmades och ryckte ut med blåljus. Någon höll på att elda upp sig i parken! Det skulle visa sig vara Kjell Swing som tränade upp sig för att erövra världen som fakir.
Snart nog fick han sina första fakirjobb på diverse kringresande varietéer. Hustrun Ing-britt försökte hänga med, men upptäckte att livet som fakirhustru inte alls fungerade.
Kjell Swing var nu helt uppfylld av sitt nya livsfarliga yrke. Familjen lämnades åt sitt öde. Det blev skilsmässa.
Snart nog finner vi får fakir resa runt med diverse cirkusar i hela Europa. Ja, det blev t o m fakirturnéer i Asien, mycket Japan. Kjell Swing nådde målet och blev ett stort internationellt namn.
Numren blev allt mer vågade. Han slog bla annat världsrekord i att ligga på spikmatta.
Skadorna blev många och flera dödligt allvarliga med långa sjukhusvistelser i diverse länder. En gång for elden ner i lungorna. Det var i Holland och då var det nära slutet.
Mellan varven åkte han hem till den fasta punkten. En liten etta i Malmö för läkning och vila upp sig.
Vid sådana tillfällen brukade bästa kompisen och trubaduren Cornelius Vreeswijk (1937-1987), dyka upp och lätta upp stämningen med lite gott att dricka och trivsamt gitarrspel..
Snart nog drog Kjell Swing iväg ut i världen igen med en ny cirkus. Nu hade han blivit mytomspunnen som den ”vandrande vålnaden”.


I början av 1980 började Kjell Swings hårda liv ta ut sin rätt. Han genomgick en klaffoperation hemma i Malmö. Hjärtat orkade inte med alla gräsliga fakir varianter längre. Det udda artistlivet var slut. Kjell Swing var inte ens 40 år fyllda.
Några pengar gav fakirjobben aldrig. Det lilla som kom in rann lika fort ut igen. Kjell Swing levde ett fattigt liv i Malmö.’
1988 fick han strupcancer. Läkarna kunde inte med säkerhet säga om det var eldslukandets fel. Under alla år hade han haft telefonkontakt med Ing-britt och sonen i Karlskrona. Han ringde henne efter cancerbeskedet. Det var en skakad f d fakir.
-Tror du jag dör nu, undrade han oroligt.
Det gjorde han kort därefter. Kjell Swing låg död i sin etta i Malmö i en hel vecka innan han upptäcktes. Utfattig. Socialen fick betala begravningen.
Han kremerades och jordades utanför Hudiksvall i Bergsjö kyrka. Expressen legendaren Stig Nahlbom fotograferade graven som jag visade upp vid mitt senaste inlägg. Det blev ett sorgligt slut för en stor internationell berömd fakir.
-Det har florerat så många konstiga uppgifter om Kjell. Jag ville att sanningen skulle komma fram. Därför har jag berättat om min f d man, fakiren Kjell Swing, slutar Ing-Britt vårt samtal.

Källor: Det hade varit en omöjlighet att skriva historien om fakiren Kjell Swing utan Stig Nahlboms lysande artiklar från 2001, Berit Eklund på Kvällsstunden, alla som har hört av sig med sina berättelser. Röster har kommit ända från Helsingfors, Finland. Och Bo Sjökvist bok ”Bland strippor och fakirer”. Ett tack också till Ing-Britt med familj.

fredag 30 januari 2009

Zlatan Ibrahimovic och Barack Obama och te!


Vad skönt det ska bli att få skapa något annat än Percy Nilsson. Finns det då något bättre än låta tankarna gå till vår egen Zlatan eller Ibra som italienarna säger. Det känns rätt så bra, att även kunna lyfta fram hela världens president, Barack Obama. Tala om raketstart-en Zlatan i Vita Huset.
Obama rör sig NÄSTAN också lika elegant som när Zlatan klackar in sina drömmål. Det är då för märkligt, att jag hittar Zlatan i en kul tavla av USA:s president. För det är väl Zlatan? Lika som bär, i alla fall.
Bär är också Barack Obamas favorit i favoritdrickat, Honest tea.
Det meddelas nu att alla kylskåp i Vita Huset laddas med denna variant av iste.
Sorry, Georg W Bush, din whiskey åkte i soporna.
Zlatan gillar inte heller sprit. Klick, säger det, en gång till.

Percy Nilsson och Malmö Redhawks-ett hockeydrama!

Kvällsposten redovisar den svindlande lönelistan-bra jobbat Alf Karlsson.

Sportbladet i Aftonbladet toppar med en likkista.

Percy Nilsson säger att Malmö Arena inte behöver hockeyn. Percy Nilsson nobbar pengar för rädda Malmö Redhawks. Det är Percy Nilsson för hela sköra pengen.

Kent Jönsson i Sydsvenskan skriver:

”Han har både varit en välsignelse och en förbannelse för hockeyklubben, han har hjälpt och stjälpt. Han har varit passiv när borde vara aktiv och alltför operativ när han borde sitta still i båten.”

Jag vet också från säker källa att han privat är helt oberörd av krisen. Märkligt.

Det får mig osökt att tänka på boken ”Psykopatens värld” som är skriven av Robert D Hare, forskare inom kriminalpsykologi. Boken har väckt stor uppmärksamhet över hela världen.
Så här skriver www.psykopat.se:

” Psykopaten är mycket manipulativ och kan ofta dupera sin omgivning. Listan nedan kan därför inte användas av en lekman för att ställa diagnos på sig själv eller på sin omgivning. Den kan dock användas för att förstå vilka beteenden som tillsammans kännetecknar en psykopat. Enligt Hare så kan en person som får mer än 30 poäng vara psykopat. Varje påstående som stämmer ger två poäng. Påståenden som är fel ger noll poäng. Påståenden som kan stämma ger en poäng. Maximalt kan man få 40 poäng.”

Robert D Hares checklista för en psykopat:

1. Munvig och charmig

2. Ständigt behov av spänning och nya impulser

3. Bristande ansvar för egna handlingar

4. Mytomani, ljuger lätt och trovärdigt

5. Svekfull och manipulativ

6. Egocentrisk och grandios

7. Saknar helt ånger och skuldkänslor

8. Empatistörning (dålig inlevelseförmåga)

9. Parasiterande livsstil/lever genom andra

10. Bristande kontroll över beteendet, lättväckt aggressivitet

11. Promiskuöst och egoistiskt sexualliv

12. Tidiga beteendeproblem (före tolv års ålder)

13. Kortsiktigt agerande, bristande långsiktig planering

14. Impulsivitet

15. Flackt känsloliv

16. Frekventa äktenskap och samboförhållanden

17. Ansvarslöst föräldraskap

18. Ungdomskriminalitet (före 15 års ålder)

19. Nya kriminella handlingar under permission

20. Flera typer av lagbrott bland de följande tio: inbrott, rån, narkotika, olaga frihetsberövande, mord eller mordförsök, olaga vapeninnehav, sexualbrott, grov oaktsamhet, bedrägeri, rymning från fångvårdsanstalt.

Percy Nilsson drömmer om andra fåglar än REDHAWKS!


Läser om att Percy Nilsson drömmar om andra fåglar:
...att Malmö Arena ska stormas av hockeysugna skåningar när lag från ryska KHL kommer på besök.
Fåglar som, Neftechimik Nizjnekamsk, Metallurg Magnitogorsk, Barys Astana, Avangard Omsk, Sibir Novosibirsk, Metallurg Novokuznetsk och Amur Chabarovsk, har vi alltid älskat i Malmö...
2007 sa Percy Nilsson att det skulle bli 100 årliga evenemang i arenan. Globen har 200.
”Det siktar vi också på, ingen omöjlighet alls.”
Problemet är att Percy Nilsson inte har något ishockeylag längre. Problemet är att Percy Nilsson snart inte har några evenemang alls i arenan.
Problemet är att han skådar fel fåglar. Ring skådaren Tobias, en av Malmös vassaste och hetaste på konstarten
I kväll dricks det gravöl när Redhawks möter Huddinge. Pippin dör.
Är det inte hög tid att leva i nuet, Percy Nilsson?

torsdag 29 januari 2009

Malmö Redhawks kraschar! Malmö FF älskar vi alltid.


Det är på tiden någon ryter till.
Malmö FF:s ishockeylag en gång i tiden, kommer alltid att få folkets kärlek. Dagens Malmö Redhawks är en hybrid som ingen älskar.
Vi gamla uvar kan än i denna dag få tårar i ögonen när vi pratar om hjältarna från förr: Gnidde Åberg med den röda toppluvan, målvakten Bengt Lindqvist som stod i Tre Kronor i OS 1960, Geten Westerberg, Hasse Hylin, Koppe Pettersson mfl.
I dag har lirarna i Redhawks fått reda på att klubbens pengar är slut. Ingen lön. Tack och adjö. Fiaskot är ett faktum. Konkurs är ett hetare ord.
Vi som var med förr i tiden, bryr oss inte. Visst, det är trist att Percys fina arena kommer att braka samman.
Jag tippar på en konkurs även här, fast till hösten.
Percy Nilsson talar klarspråk i dag: "Nej, inga pengar till klubben."
Därmed sänker han sitt skötebarn. Varför det?
Jo, han har inga pengar kvar att skjuta in i klubben. Bara arenan som kostat över en miljard att bygga slukar stora pengar i omsättning.
Här hade man räknat med ett elitserielag med lapp på luckan. När nu laget definitivt kapsejsat gör arenan förluster på, uppskattningsvis, mellan 50-100 miljon kronor.
Percy Nilsson är ingen Joakim von Anka, även om många inbillar sig det.
Därför blir jag en sådan här trist dag för ishockeyn i Malmö rörd till tårar. Tar fram mina permar med lagbilder från klassikern Rekordmagasinet. Bläddrar.
Där är det-LAGET. Malmö FF:s ishockeylag. De gick för första gången upp i högsta serien 1959-hockeyfönstret till Skåne öppnades för första gången.
I år är det faktiskt 50-års jubileum. Har någon mer än jag tänkt på det?
Och blev strykpojkar på vår egen Månskensrink, alltså utomhus. Matcherna fick brytas för snöskottning. Våra fötter blev till is klumpar. Det gjorde ingenting. Vi älskade våra blåa hockeylirar över allt annat.
1971 beslutade klubbens hövding Eric Persson att hockeyn fick lämna föreningen. All kraft skulle läggas på fotbollen. Ishockeylaget Malmö IF bildades.
På 1980-talet kom Percy Nilsson in i klubben med sedelväskan. Det blev två SM-guld och namnbyte till löjliga Redhawks. Vi älskade aldrig namnet. Det verkar inte ens Percy Nilsson göra längre.
En sak är då säker: Eric Persson på sin tid, hade aldrig tillåtet att hans älskade Malmö FF skjutits i sank.
Percy Nilsson bryr sig inte längre. Märkligt.
Jag blev musen som röt!

PS: Min lekkamrat sedan mer än 50 år, Leif, för övrigt Malmös siste rännstensunge, har hört av sig. Vi dreglade tillsammans. Och mindes när vi frös häcken av oss-med glädje.

LARMET GÅR: THAILAND KNOCKAR SVENSKA MAGAR!


Äntligen ett ämne att skriva om som man behärskar: magsjuka på semesterresan.
Det började med att världen slog larm. Allt fler insjuknar på semestern i magsjuka. Svenska Dagbladet skriver i dag att Thailand kan bli till ett inferno för omtåliga svenska magar.
Nu är det så många som insjuknat att vi ska skicka ner svenska hälso-och skyddsinspektörer för att lära thailändarna vett och etikett. Jag har väl aldrig hört på maken, precis som det här skulle vara något nytt.
Jag har avverkat några länder med heta uppgörelser med diverse trilskande toaletter.
För att då börja med Thailand, där jag var ytterst försiktig. Checkade alltid av en krog, så att det fanns rinnande vatten i köket. Ofta såg jag endast en skitig balja med unkna matrester där ALLT, tallrikar, bestick och glas, diskades om och om igen. Det blev inget käk på det stället.
Trots denna försiktighet åkte jag dig. Jag svalde halva Siambukten, ner slank både det ena och det andra. Det blev några dagar med speedway på toaletten. Våra nerskickade hälso-och skyddsinspektörer får alltså lära svenskarna som badar att hålla truten stängd.


I Sovjetunionen, alltså på den tiden, gav hela toastolen upp före mig. Den rasade samman av trycket från en usel sibirisk björnbiff. Jag fick nästan köpa hela hotellet för komma därifrån med livhanken.
I Spanien i ungdomen skulle jag imponera på några tyska skönheter och slök några havsdjur från ett gatustånd. Det slutade nästan med att jag höll på att slukas av den tidens risiga spanska toalettsystem.
På Sri Lanka om man lämnade hotellet, fanns inga toaletter alls. Vid ett akut tillfälle fick jag låna herr Sing-Songs välfyllda håla, grävd bakom ett palmblad.
I Afrika-ja, det vill ni inte höra.
Mexiko, däremot, är det nästan status att åka på den klassiska Montezumas hämnd. Givetvis gjorde jag det. Det är en tuff gubbe att få i sig. Den förvandlar t o m en svensk hälso-och skyddsinspektör till en urvriden mexikansk trasa.
Glöm för allt i världen inte att ta med er Lexinor, penicillin. Utan detta dundermedel kan det gå riktigt åt helvete.
Trevlig resa. Ta med handsprit, men drick den för allt i världen inte!

onsdag 28 januari 2009

Mossiga kartor och en gorilla som heter Rolf!

Reser mig sakta upp ur influensans dimma. Behöver göra något. Kan inte ligga här som en hög. Sätter mig vid datorn. Får kippa lite extra med blicken så den klarnar, måste se skärmen tydligare. Behöver kolla upp en grej i Lomma. Ger mig in på Eniro. Plötsligt är jag nästan helt klar och redig i huvudet. Det är däremot inte Eniro som kör med gamla bilder av min hemby. Vårt nya fina bibliotek som vi är sååååå stolta över finns inte med på deras berömda kartor. Vårt nya fina Varvstorg finn inte heller med. Vår nya fina bro existerar inte. Vad är detta? Eniro kör med kartor som är gamla som gatan. Och detta skryter folk med: -Har du sett vårt hus på Eniro? Det är fantastiskt. HÄ-HÄ, där bor vi. Så där håller folk på. Jag far vidare och kollar. Inget nytt någonstans. Bara gammal skåpmat. Jag skickar in en anmälan till Eniro.
Vi som bor i Lomma, vill att ni alla i hela världen ska få tillgång till uppdaterade kartor, så ni kan njuta av allt fiiiiint som håller på att byggas i Lo
mma. Det är en skandal, att inte ens vårt fiiiiiina bibliotek finns med på Eniro. Jag blir bara så tröööött. Väljer att logga ut, släcka ner och dra mig tillbaka in i influensans dimmiga märkliga värld.
I går tex, drömde jag om att jag låg och höll en GORILLA i handen. Storapan presenterade sig som Rolf. Det var rätt så mysigt.
Men inte fan kan väl en GORILLA heta Rolf?
Drömtydning. Någon?
Det är i vilket fall som helst, mycket mer spännande än Eniros mossiga kartor.
Ja, jag menar att en GORILLA kan heta Rolf!
PS: Ni flaggar väl för mig i dag?DS.

tisdag 27 januari 2009

Influensan invaderar Lomma!

Lomma, måndag kväll.

När klockan är 20:45, står jag upp. När klockan är 21:00, ligger jag ner. Det tog en kvart att knäcka en sådan ståtlig figur som jag utgör.

Jag har åkt på den i Sverige så världsberömda influensan-PANG-BOM-KRASCH!

Jag drabbades av en frossa som om jag njutit mitt otium i frysboxen.

Lilla Frun bäddade in mig i varma kläder, täcken, ännu fler täcken och ett berg med kuddar. Inget hjälpte.

Herr Rockbäck hackade tänder så grannarna trodde att han börjat med en ny hobby: stensättare.

Det är för märkligt (1).

Här gör man precis allt för att slippa drabbas av influensa. Givetvis stod jag först i kön och fick influensavaccin på Vårdcentralen i höstas. Gått ett extra varv runt Lomma om någon nyst och hostat på torget. Isolerat mig. Flyttat in i garderoben.

Det är för märkligt (2).

Om ens hörsel börjat tacka för sig, gula fläcken gör att man endast ser kineser, stapplar fram och ett minne som inget minns längre. Ättestupan är framtiden. Dessutom fyllt 65 år, får du sprutan gratis.

Däremot om du är under 65 år, löser världens finanskris, presenterar nya mustiga jobbplaner som får Maud Olofsson att slicka dina fötter av tacksamhet, får livet att blomma för Borg och Reinfeldt, knäcker nöten klimatfrågan. Uppfinner luft som går att köra bilar på. Då får du betala 175 vissna svenska pengar för en spruta.

Var finns logiken?

Nu orkar jag inte mer, utan går och drar något gammalt över mig: en rock från boerkriget.

måndag 26 januari 2009

Det tog över 100 år: CAPPUCCINO ERÖVRAR LOMMA!

Rubriken är naturligtvis en överdrift, men bara lite.

För det kändes som det var första gången, man mer ståndsaktigt äntligen kunde få sig en kopp cappuccino i Lomma. Hela trenden med espresso-house, har nämligen stannat på slätten halvvägs till både Lund och Malmö.

Givetvis var jag snabbt på plats när det omdebatterade Caféet i dag-läs måndag-öppnade i Lomma.

Det är alltså här som kommunens politiker körde över tillståndsmyndigheten och gav ägaren spriträttigheter.

Jag valde en premiärkopp cappuccino för 25 riksdaler. Jag slog mig ner med en härlig utsikt mot hamnens byggkranar. Med lite fantasi kunde jag förflyttas till S:t Markusplatsen i Venedig, läppjande på samma kopp för över 100 trötta svenska kronor.

-Men vinet då, undrar du säkert.

Ett glas vin tar man inte in på lokal i Lomma mitt på dagen. Det skulle ha sett ut det. Jag hör redan tisslet.

-Titta, där sitter Rockbäck och dricker vin. Och klockan är bara 12. Han sitter nog snart bland bänknötarna på torget...

I Lomma dricker vi med stil en sådan här högtidsdag. Fast beställningen havererade.

-Cappuccino? Sa damen i kassan och tittade på mig som om jag var ett UFO.

-Ja, en kopp cappuccino...tack...du vet...Italien, Sorrento...

-Stina, kan du göra Cappuccino?

-Cappuccino? Cappuccino? Cappuccino? Det var väl det som jag och gubben drack på Mallorca för 12 år sedan?

Det började bli påtagligt varmt i lokalen.

-Kan någon göra cappuccino? Herrn här, vill ha en kopp cappuccino?

Till slut dök en nervös kvinna upp, fladdrade med blicken och sa:

-Jag fixar det!

Vi drog alla en lättnande suck. Det hade varit försmädligt om jag fått nöja mig med en kopp Gevalia.

Ni måste förstå uppståndelsen. Det tog över 100 år för cappuccinon att ta sig fram till Lomma. Det blir alltid stökigt när nymodigheter dyker upp, fast cappuccinon skummig och god.

Nästa gång ska jag ta ett glas vin. Vi får se hur det slutar.



Biljetter till Bruce Springsteen släpps i dag

Misstag.

Körde bil genom Asbury Park, New Jersey, USA. Korsning. Lättade på gasen, men stannade inte när jag passerade The Stone Pony. Musikklubben. Bruce Springsteens vagga, ni vet.

I dag släpps biljetterna. Hela Sverige jagar tickets till sommarens största klo: Bruce Springsteen and the E-Street Band.

Jag körde förbi.

Torka tårar.



Vinterbad i Lomma?


Riskfritt att bada i Lomma

Webbrubrik i Sydsvenskan.
Hallå, det är vinter!!!
Borde varit:

Isfritt när du badar i Lomma

söndag 25 januari 2009

Welcome ombord, Peter!


Det här känns märkligt stort. Här sitter jag och skriver min blogg på svenska. Sverige har knappt 10 miljoner invånare. Svenska är ett litet pyttespråk i den stora språkvärlden.
Jag blir en av de första i det här landet med ett flaggspel-se längst upp till höger på bloggen. Därmed kan min blogg med ett enkelt klick på en flagga, översättas till inte mindre än 24 språk.
Min blogg kan t o m översättas till hindi som med sina 182 miljoner talare ligger på femte plats på topplistan över världens största språk. Även mandarin som toppar med 885 miljoner talande människor (enligt www.ling.gu.se).
Fotograf Peter Bruce kommer från Australien men bor i San Francisco, Kalifornien, på andra sidan jordklotet hittar min blogg. Fråga mig inte hur det gick till.
Peter Bruce klickar på den amerikanska flaggan. Vips är bloggen översatt till engelska (322 talare, tredje plats). Peter Bruce får då texten om Jerry Williams översatt med blixtens hastighet.
Han läser och förundras. Scrollar vidare, klickar sig in i bloggen. Kollar äldre inlägg. Läser och läser tills han blir yr i mössan: What in hell!
Peter Bruce samlar kraft och skriver en kommentar:

“NICE SITE....I JUST FOLLOWED YOURS
PLEASE VUSIT AND FOLLOW...

http://updownlongwayaround.blogspot.com

ALSO CHECK OUT THIS COOL SITE

http://www.peterbrucephotography.com

cheers PB"

Jag går genast in på hans blogg och konstaterar, att det här är en lycklig man i sina bästa år. Alltså precis som jag. Grattis, Peter!
Jag går in på hans hemsida och konstaterar att Peter också är en lysande bröllopsfotograf hemma i San Francisco.
Jag lånar-förlåt, Peter-några bilder så att vi alla kan njuta av hans fina bröllopsfoton. Jag tycker verkligen om alla tre, men frågan är om inte den i backspegeln tar priset.
Peter, du är välkommen in i den svenska värmen. Det kan behövas, för du ska veta att i vårt land i januari är det vinter.

lördag 24 januari 2009

Jerry Williams premiär i Göteborg-EN BRAGD!

Sitter och slöbläddrar i kvällstidningarna. Plötsligt får jag se att Jerry Williams som fyller 67 år den 15 april, har haft premiär på en ny rockshow i Göteborg.

Jag stirrar länge på bilderna och läser de rätt hyfsade recensionerna. Tänk att Jerry rockar än i denna dag? Att människan bara orkar? Jag orkar numera knappt dricka upp groggen.

Plötsligt fylls jag av nostalgi.

Det är sommar 1962. Jag befinner mig i norra Uppland och jobbar i skogen. Det ger mig frisk luft, solbränna och muskler.

På lördagarna jobbade vi till lunchtid, sedan helg. Kvällen skulle tillbringas på festplatsen Heden som mycket riktigt låg på en hed i skogen.

Den här sommarkvällen var extra spännande. Engelsmannen Jerry Williams skulle komma med rockgänget The Violents. För så var det.

I våra unga ögon var Jerry Williams engelsman.

Jerry Williams såldes nämligen ut som tvättäkta engelsman. Det lockade oss ungdomar. Svenska rockstjärnor 1962 var stendöda i våra ögon. Nej, engelsmän skulle det var. Därför var det jättehemligt att Jerry Williams egentligen hette Erik Fernström, jobbade som rörmokare och kom från Solna.

Amerikanska rockstjärnor på besök var för mycket att begära. De var större än Gud Fader, en omöjlighet. Vi fick nöja oss med Jerry Williams från England.

Den här engelsmannen hade dessutom sin första hit på Tio-i-Topp med Twistin Patricia.

Det blev en härligt ljummen kväll med hembränt i buskarna. Jerry Williams och The Violents öste på bland myggen. Brudarna skrek av förtjusning.

Vi gossar var mer avvaktande och skålade med några märkliga svajiga pappersmuggar. Efterrätten blev en stoppad pipa med Tiger Brand eller Kalmar Nyckel.

Aldrig att jag kunde drömma om att Jerry Williams 2009 skulle fortsätta köra hårt, dessutom som svensk rockstjärna. Det är en bragd.

Jag slår samman tidningarna och går ut i köket.

-Kära hustru. Ska vi rocka fett i kväll, säger jag och kör en Elvis-skakning med höger ben.

Hon stannar upp mitt i steken. Vänder sig om och tittar på mig.

-Gamla gubbar har rockat färdigt.

Tablå!

FOTNOT: Ordet FETT fanns inte i vår vokabulär 1962. Det är jag som 2009 vill vara modern.



fredag 23 januari 2009

Första bilden på de "förbjudna" vinpavorna i Lomma!

Här är den. Första bilden på de "förbjudna vinpavorna" i Lomma.
Uppåt landet känner ni säkert inte till historien. Jag drar den i förkortad version.

I höstas invigdes ett sprillandes nytt bibliotek i Lomma. En del av byggnaden ska drivas i privat regi som caférörelse.
Eftersom Lomma nästan på är torrlagt med ställen för förfriskningar, såg ägaren en öppning. Han ville alltså kunna erbjuda sina gäster lite starkare saker än lemonad.

-Nej, skrek Lomma kommuns tillståndsmyndighet. Man måste kunna laga mat på stället.
-Jag tänker köra med sous-vie, en ny matlagningsmetod.
-Hjälper inte, löd det beska svaret.
Då hoppade politikerna in i bilden. Helt fräckt körde man över sin egna myndighet.
-Visst ska du få servera sprit, fick ägaren för en tid sedan besked om.
Det var unikt agerat av kommunens politiker. När en krögare får nobben av myndigheten, brukar det vara kört, men alltså inte i Lomma.
I kväll-läs fredag-fanns ägaren på plats i lokalen. Spriten packades upp. Då kom jag.
-Hej, jag tänkte ta en bild på dig med en vinpava i handen, sa jag.
-Går inte. Vi öppnar inte förrän på måndag, dessutom är det inte invigning i kväll.
Där stod jag som en annan Janne Josefsson med dörren i ansiktet. Det var inte vackert gjort. Då tog jag till Jannes metod och sköt några bilder genom glasrutorna. Det var inte heller så vackert gjort, men då kan vi väl säga att det står 1-1 mellan oss, ungefär som det gör mellan politikerna och tillståndsmyndigheten.
Jag tog mig ett glas vin när jag kom hem i stället. Det är faktiskt bra mycket billigare. Plötsligt stod det 2-1 till mig.
Salut!

Soptippen nästa för TV-profiler?


Klassiska Conditori Lundagård har gått i konkurs. Här har tiden stannat inom caféets väggar som dryper av nostalgi. Det råder trängsel bland alla kända lundaprofiler.

En egen bit av ena väggen, har avsatts till karikatyrteckningarna av medlemmarna som ingick i det berömda TV-programmet, Fråga Lund.

Det är den första legendariska uppsättningen från 1960-talet med, Jan-Öjvind Swahn programledare och professor i etnologi, Gerhard Bendz professor i klassiska språk, Sten von Friesen, professor i fysik, David H. Ingvar professor i neurologi, Carl H. Lindroth professor i entomologi och Jörgen Weibull professor i historia.

Vad som nu kommer att hände med de berömda teckningarna är oklart. Soptippen? Auktioneras bort? Inget vet i dag slutmålet. En sak är då säker: gubbarna ska bort!

Redan i november 2008 skrev jag så här på bloggen om Conditori Lundagård:

”Jag klev rakt in i den svenska cafékrisen och blev både förvånad och beklämd. För 10-20 år var det klassiska caféet Lundagård i Lund som gällde.

Här var det rökigt och trångt om utrymmet: studenter satt och pluggade inför en tenta, äldre verserade skolfuxar smackade belåtet till kaffe med dopp. Vanliga bondlurkar som jag trivdes i den intima miljön med karikatyrteckningar av legendariska lundaprofiler på väggarna. Man bara väntade på att överliggarnas överliggare Sam Ask skulle kliva in genom dörren.

För en tid sedan återvänder jag till Lundagård för en kopp kaffe. Där var tomt. Jag var alldeles ensam och klockan var lunchtid.

Inte en enda människa tittade in. Alla skyndade förbi fönstret som vetter ut med det passande namnet, Kyrkogatan, mot ett gemensamt mål, nämligen till någon av stadens espresso ställen. För där, mitt herrskap, trängdes hela Lunds befolkning”.

Jag förstod då att klockan klämtade för detta klassiska café. Ingen människa kan driva en verksamhet med tomma lokaler.

Nu återstår bara frågan.

Vad ska hända med de berömda teckningarna?




http://sydsvenskan.se/lund/article407577/Conditori-Lundagard-i-konkurs.html

torsdag 22 januari 2009

Uppdrag granskning klädde av prästerskapet i bara mässingen!


Utan att darra på prästkragen, sitter den här märkliga biskopen, Richard Williamson, och ljuger oss TV-tittare rakt i ansiktet i Uppdrag gransknings avslöjande program om det ultrakonservativa prästbrödraskapet SSPX.
Hans förintelseförnekning att nazisterna inte gasade ihjäl miljoner judar, fick mig att bli fly förbannad. Jag kommer strax till orsaken.
Titta först på bilderna med biskopens uttalande i SVT, här nedanför.


Nu är det så att jag för några år sedan ville skaffa mig kunskaper på ort och ställe. Jag, min hustru och ett par goda vänner åkte till nazisternas dödsfabrik, Auschwitz i Polen.
Det blev till ett fasansfullt besök som skakade om oss för alltid.
Enligt biskopen uppfattning, måste det alltså ha varit en synvilla. Den obehagliga lukten av död, som efter 60 år fortfarande hängde kvar i luften, ren inbillning?
Den människan ska kalla sig religiös. Man tar sig för pannan. Turligt nog har jag gott om bildbevis, för att det verkligen är sant och ingen dålig saga.



Tips till Uppdrag granskning:
Varför inte kolla upp Synoden med säte i Västsverige? Här samlas schartauaner samt andra högkyrkliga mfl motståndare till bla kvinnliga präster. Något säger mig att det KAN finnas ett samröre med SSPX.

onsdag 21 januari 2009

Barack Obamas första beslut!


Tortyr hamnar på prispallen för det värsta jag vet. Dessvärre har USA en lång och blodig historia att redovisa i branschen. Därför hälsar jag med glädje Barack Obamas första beslut som president i dag:
Alla förhandlingar mot fångar inspärrade i USA:s fångläger i Guantánamo skjuts upp.
Ett första steg i stängningen av det kritiserade lägret och de märkliga domstolarna på plats, kan därmed ha tagits.

Barack Obama har-hoppas vi-börjat städa upp i den långa seglivade amerikanska tortyrhistorien
Nästa steg bör bli att låta kvasten gå inom CIA. Där finns det gossar som följer tortyr agendan som sattes i samband med Kubakrisen i början av 1960-talet. Ja, ända tillbaka till slaveriets historia i den amerikanska södern.
Problemet med att plåga människor är, att det sedan dess förfinats, nästan till violinistens mästerverk.
Omvärlden har nåtts av diverse rapporter från Irak. Vi väntar bara på nya hisnande tortyr historier från Afghanistan. Det kommer, var så säker.
Givetvis var det George W Bush som 2002 öppnade Guantánamo. Det vore synd att påstå att lägret gett USA bra reklam.
Det kan t o m vara så illa, att Barack Obama till slut inte vågar öppna någon garderobsdörr i Vita Huset. George W Bush kan ha staplat liken som vedträ.
Den som lever får se.

Godmorgon, Herr President!


Washington, USA, ligger sex timmar efter oss i Sverige. När detta läggs ut, är alltså klockan tio i sex på morgonen i huvudstaden.
Räkna med att det är en seg president efter installationsfesten som avrundades med TIO praktfulla baler. Frågan är om han hittat tandkrämen i Vita Huset.

Någon sovmorgon kan alltså inte USA:s fräscha (?) president räkna med. Hela världen väntar utanför dörren.
Stackars sate!

tisdag 20 januari 2009

The President of United States!


Det slår mig rätt snabbt. Det är väldigt vad Amerikas nya president är allvarlig. Här har jag jagat allvarliga bilder på Barack Obama hela veckan. Vad har jag funnit? Jo, ett enda stort leende. På alla bilder bara ett enda stort leende.
Under hela den tuffa valrörelsen visade han ingen trötthet. När medarbetarna vacklade av utmattning, så log han alltid brett.
Han har en vacker vit tandrad, USA:s första svarta president.
Under hela installationen i Washington fanns det inget utrymme för något leende. Vi fick för fösta gången se en allvarlig och djupt koncentrerad Barack Obama.
Vad kommer detta att betyda för framtiden?
Ja, det återstår att se.
Till slut ler han. Det är när den tidigare presi
denten George W Bush med sin hustru Laura går ombord på helikoptern. Han ler brett när denna misslyckade figur flyger ut ur historien.
Det kanske är det leendet vi får sätta vårt hopp till. I Vart fall hoppas världen på det

Tippa och vinn: Färgen på Barack Obamas slips?


Det började med ett av dessa många givande samtal med vännen JV i Torsby. Vi vädrade det gigantiska säkerhetspådraget i Washington D.C. Det verkar som om man byggt en ointaglig fästning kring Barack Obama. Ingen levande varelse tillåts komma i närheten av den inre kärnan av staden, med Vita Huset i centrum.
Vi var eniga om att hotbilden mot Amerikas första svarta president är ytterst allvarlig. Varför annars detta jätte pådrag?
-Hur länge tror du han får leva, kom det plötsligt från Torsby. Det var som om JV läst mina och många andras tankar.
-Ja, den som det visste, svarade jag. Vi får hoppas att våra tankar är åt skogen.
Faktum är att det går att spela på Barack Obama. Tack och lov inte hur länge han får leva. Däremot fann vi hos ett amerikanskt spelbolag följande gobitar:

The best odds on offer for the content of his speech are 8-1 for “Change has come”, 10-1 for “Yes we can” and 12-1 for “Fundamental belief”, “As I stand here today”, “Defining moment” and “God Bless America”.
At the other end of the spectrum, long shots include 500-1 for “Always bet on black!” and 250-1 for “Let’s get ready to rumble” and “Life is like a box of chocolates.”
Punters can also lay bets on the colour of his tie and who will be the designer of the ball gown worn by Obama’s wife Michelle and what colour it will be.
The breed of puppy promised for Obama’s daughters when they move into the White House can also be bet on - the favourite being a Portuguese water hound.

Mat för boende i Lomma!


Sydsvenskan skriver i dag om caféet som ska öppnas i det nya biblioteket i Lomma. Politikerna kör över sin egen myndighet och ger dom som ska driva verksamheten sprittillstånd. Det avgörande är att man ska bjuda på mat, enligt Sous-vide metoden. Vad är då det?
Jag kollade med Svensk Köttinformation och citerar:

"Sous vide betyder tillagning utan luft. Grundprincipen är att erhålla tillagat kött som har kvar så mycket som möjligt av sin naturliga arom, saftighet och vikt
Köttet tillagas i en speciell påse, varifrån luften tagits bort. Påsen försluts med värme. Tillagning sker oftast i ugn med ånga och köttet kyls därefter kyls snabbt. Resultatet blir ett överlägset saftigt kött med mycket litet svinn.
Sous vide-tillagning sker främst i livsmedelsindustrin och kräver separata lokaler med speciell maskinell utrustning. Metoden ställer höga krav på hygien. Den syrefria tillagningsmiljön gör att vissa bakterier trivs särskilt bra och börjar föröka sig. Bakterierna bildar ett gift, toxin. I den låga tillagningstemperaturen blir avdödningen av mikroorganismer inte heller så stor som vid högre temperaturer. En kombination av dessa företeelser kan få förödande konsekvenser med allvarliga matförgiftningar för många gäster."


SMAKLIG SPIS, alla gottegrisar i Lomma!

måndag 19 januari 2009

IDROTTSGALAN: Han tog priset!


En frisk människa som knappt vet vad motgångar är, kan aldrig fatta bragden som Christoffer Lindhe, 19 år, genomfört.
För två år sedan överlevde han en tågolycka. Priset han fick betala: han blev av med både benen och vänster arm.
I Paralympics i Peking förra året kom han två gånger fyra i simning. Betänk då att det finns folk som inte ens kan simma en meter med utrustningen intakt.
På måndags kvällen fick han ta emot Sportspegeln-priset. Det tog priset bland alla andra pristagare.
Jag har själv under flera år levt utan att mina ben fungerat. Rullstolar och kryckkäppar i sju år. Det är ett helvete.
För att ta sig tillbaka, någorlunda, måste man ha en vilja av stål. Christoffer Lindhe som drabbats än värre är ett helt stålverk.
Min vän JV i Torsby blev av med sina båda ben på grund av sjukdom. Vi pratas med varandra nästan varje dag. Hans huvud är rena masugnen: glöd och kraft som blir till stål.
Det är sådana kreativa samtal man mår så mycket bättre av.
Grattis Christoffer!
FOTNOT:Av ren glädje kör jag en repris som jag körde i ett inlägg här på bloggen i somras. Det är en efterlängtad text. Många har hört av sig för ta hem den och sjunga. Gör du också det. Jag lovar att du sedan mår mycket bättre...


Blondinbella-Löwengrip, Gynning, Zytomierska-och en gammal GUBBE!


Det är min själ inte lätt att vara en gammal gubbe och blogga. Här kämpar man som en bäver och skapar unika bilder samt skriver lysande texter. Vad får man för det?
Vem bryr sig om det nya fina biblioteket i min hemby, Lomma?
Vem bryr sig, när jag trollar fram Barack Obama till ”The Magic Man”?
Vem i världen bryr sig om min kommunhövding Thomas Håkansson?
Vem orkar lyfta ett trött öga när jag skriver om mossiga minnesstenar i Lomma? Ingen jävel, förutom Sven, grannen.
Det finns fyra saker som fått mina bloggläsare att snurra in goda kommentarer.
Fakiren Kjell Swing (jo, det kommer mera).
Texten och låten ”Nu mår jag mycket bättre”.
Monica Antonssons attack på Liza Marklund.
Och Malmö FF:s nya stadion som pepparkakshus.
Annars är det mest öken. Ingen verkar bry sig. Jag gråter mig till sömns.
Därför bli jag såååååååååå...avundsjuk, när jag läser i bladet att bloggaren Isabella Löwengrip (Blondinbella) slår bloggrekord med 1600 kommentarer.
Vad i helsike skriver HON då om?
Jo, på sin blogg ”Blondinbella”, går hon loss på bråket mellan henne och två andra nötter, Carolina Gynning och Katrin Zytomierska. Det handlar psyksjukdomen anorexia.
Herre Gud, måste jag bli psykisk sjuk för att få kommentarer?
Från september 2007 till april 2008 plockade jag bort närmare 50 kg med en egen bantningsmetod. Det kan tyckas vara en omvänd form av anorexia.
Av alla tjockisar som bantar går över 90 procent upp i vikt igen. Däremot inte jag. Jag håller min omvända anorexiavariant.
Det skiter blogg världen fullständigt i.
Andra sidan har en japan testa min blogg. Han översatte bloggens innehåll med ett klick-flaggspelet längst upp till höger-till japanska. Japanen skrev sitt namn så jag begrep det: Leonard.
Det är mer än vad ”Blondinbella” lyckats fixa, hä,hä...