Så slutade mitt besök i Tomelilla

Nå, hur gick det då i dag i Tomelilla? Jag skulle ljuga något alldeles förskräckligt om jag påstod att jag stormades av beundrare. Jag kände mig som ett ödetorp i Småland. Till slut dök Sven-Inge med hustrun Britt-Marie upp från just Småland. De drog en sväng med knarren ner till Hasse&Tages museum i Tomelilla. Jag presenterade mig och de studerade mig både länge och väl.
-Calle Rockbäck, sa de och mumlade. Kan vara en professionell fotbollsspelare i Italien, försökte Sven-Inge. Jo, jag tackar jag. Till slut fastnade han för en skådis i Hollywood. Nu blev jag stolt. Jag har alltid drömt om att få spela med i en Vilda Västern-film. Britt-Marie var mer rakt på sak.
-Calle Rockbäck? Ha, det är en av världens roligaste personer efter Hasse&Tage, förståss.
Nu fick jag sträcka på mig ända upp till månen. När jag avslöjade sanningen om skojaren Calle Rockbäck, skrattade vi gott. Alltså, precis som man ska vara när man besöker världens minsta museum i Tomelilla. På gott humör. Tack, Sven-Inge och Britt-Marie, för en trevlig samvaro. Utan er hade mitt besök i Tomelilla havererat.